Var att gå på en väg resa ensam

Min väg till Jesus

2020.08.11 10:33 attfinnasanningen Min väg till Jesus

Till en början kan jag säga att min väg till Jesus, inte har varit en enkel resa på en rak väg, utan mer en krokig och snårig väg med många motgångar och problem. Som ung var jag mycket frustrerad på livet och hade inte det lätt med något, varken vänner eller jobb. Mitt liv fungerade helt enkelt inte och upplevde mitt liv som en lång rad misslyckanden. Faktiskt de enda gången jag tänkte på gud det var med ilska och just frustration. Så var mitt liv under större delen av min ungdom.
Under min ungdom så hade jag en väldigt negativ syn på allt som hade med religion att göra. Var som ung en övertygad ateist som tyckte att religioner var något förlegat. Många gånger undrade jag varför man kunde vara religiös och trodde som så många andra att religiösa är vidskepliga och hade något behov av att tro på något övernaturligt. Såg hur kristna betedde sig och tyckte inte om det, jag förstod dom helt enkelt inte. Var inte heller imponerad på vad de gjorde utan tyckte att de var i många fall hycklare och falska personer.
De gånger kristendom kom upp, till exempel gå till kyrkan vid jul eller över huvud taget så undvek jag det, kristendom och religioner i över huvud taget kändes så avstötande och främmande. Trots det konfirmerade jag mig, men enbart för att mina föräldrar ville det, personligen så brydde jag mig inte, utan det var bara något att genomlida. Det intressanta är att jag faktiskt har kvar bibeln och en del andra saker från den tiden, även om jag misshandlade bibeln. För jag hade ett hat emot kristendomen som jag idag tror på berodde mer på allt ilska som jag bar på. För jag var under min ungdom en ilsken och hatisk person, som hjärna beskyllde andra för mina problem. Hade en riktigt dålig självkänsla och självförtroende. Något som jag bar på under lång tid och påverkade mitt liv till det sämre.
Men när jag blev lite äldre så beslöt jag att jag behövde en förändring i mitt liv och valde att flytta till Stockholm och börja plugga. För jag ville ta chansen att en sista gång försöka få ordning på mitt liv och hoppades att jag kunde lämna mitt gamla liv bakom mig. Till en början så blev det ingen förändring utan det var det de vanliga problem efter problem. Men en dag så fick jag chansen och mitt liv tog en annan väg till det bättre, då jag fick ett bra jobb till slut, med trevliga kollegor som jag trivdes med, men kände mig trots det ensam.
Efterhand så blev jag mer intresserad av det andliga och sökte mig till en början åt det hedniska. Då visste jag väldigt lite om vad religioner handlade om, framför allt vad kristendomen stod för. Det som verkligen gjorde att jag började bli intresserad av religion, har att göra med vad som hänt sedan 2010, då jag började söka efter orsaken till att världen blir allt mer konstig, snedvriden, absurd. Sökte till en början efter symboler och andra mysterier och intressanta saker som händer i världen. Jag läste mycket om hedniska religioner och andra mysterier och såg många filmer och läste en del om detta, något som jag tyckte var enormt intressant.
Märke att det fanns fler saker att utforska och insåg efterhand att vad som är sant och falskt inte var så lätt att finna. Tvingades allt oftare tänka om då jag insåg att mycket av det jag trott på innan inte var sant. Till en början visste inte egentligen vad jag sökte efter, eller hade något mål i mitt sökande på sanningen. Jag sökte efter om allt skilda saker och på något sätt så började jag alltmer bli positiv mot kristendom trots att jag egentligen inte sökte mig till kristendomen. Men det var något som började tilltala mig och jag började omvärdera min syn. Efter att jag under flera år sökt efter sanningen så började jag även läsa en del om kristendom, till en början bara för det jag läste och såg var kristendom en del av. Efterhand så insåg jag att min inställning till kristendomen inte var helt korrekt. Orsaken var att jag började inse att det som man brukar se som kristendom inte var den genuina kristendom, utan det var något mer än bibeln, kyrkan och församlingen. Det fanns något som lockade mig, inte mycket till en början men det fanns där. Men jag började alltmer skalla av det falska inom kyrkan och se vad som är den sanna kristendomen. Jag gick ifrån att vara ateist till agnostiker men var fortfarande inte övertygad kristen utan fortsatte mitt sökande efter sanningen. Det tog ett tag och mycket övertygande bevis för att jag skulle inse att kristendomen är den sanna religionen. Men till slut så blev jag kristen vid årsskiftet 2013/2014 då jag verkligen insåg hur mycket fel jag hade haft. När man ser hur mycket som faktiskt inte är sant utan inser hur mycket lögner och bedrägeri man faktiskt blir indoktrinerad i, så pass mycket att jag tappade tron på denna värld.
Jag blev kristen innan jag hade läst bibeln någon gång i livet, men som ateist hade jag nog bara läst igenom bibeln utan att förstå så mycket och tror faktiskt att jag inte hade tyckt om det som står i bibeln. Även om jag idag inte förstår allt som står i bibeln, så har jag en bättre förståelse över bibelns budskap.
Idag vet jag att det finns en gud som hjälper mig ur svårigheter något som jag verkligen hade behövt för minst 20 år sedan. Man känner sig mer glad över att på något sätt veta att man hittat rätt i livet, att man har någon som stöder en hela tiden. Det känns som om man har kommit i mål och att man har något att bygga på. Det händer att jag tänker tillbaka hur mitt liv såg ut när jag var ung, då var jag en vilsen själ med stora problem och hade ofta motgångar och få framgångar. Så jag är tacksam att man faktiskt har någon som hjälper en. Så mitt råd lyssna inte så mycket på andra utan sök Jesus i bön och fin sanningen. Det är det bästa som hänt mig och det kommer att bli det bästa som hänt dig också. Det lovar jag. Läser nu för tiden bibeln varje dag och är tacksam för gud och kristendomen. Något som jag aldrig hade trott innan 2010. Men jag ångrar mig inte, vill aldrig gå tillbaka till mitt gamla liv. Idag känner jag mig mer fri än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Har förlåtit alla som varit dumma emot mig vilket har varit en skön befrielse och tar mer ansvar i mitt liv. Det känns som om jag har fått en mening i livet något att leva för och inte känner den tomhet som jag en gång hade. Livet går åt rätt håll men som alla andra så kommer en och annan motgång men de tar inte så hårt som de en gång gjorde.
Att veta att man kommit rätt och att man gjort rätt i att söka gud. Kan jag lova är en enorm trygghet i livet och inget annat är bättre. I dagens samhälle som blir allt mindre tryggt och allt mer oroande saker inträffar i världen, händelser som jag själv tror att jag hade haft svårt att hantera utan tryggheten hos gud. För att leva med gud i sitt liv är en enorm trygghet och hjälp när man behöver.
Ta steget till ett nytt och bättre liv!
submitted by attfinnasanningen to u/attfinnasanningen [link] [comments]


2019.02.06 23:06 FindingTheTruth71 Min väg till Jesus

Till en början kan jag säga att min väg till Jesus, har inte varit en enkel resa på en rak väg, utan mer varit en krokig och snårig väg med många motgångar och frustrationer. Utan det är något som har mognat fram under en lång tid. Som ung var jag frustrerad på livet, hade inte det lätt med något, varken vänner eller jobb. Mitt liv fungerade inte, upplevde mitt liv som en lång rad misslyckanden och faktiskt de enda gången jag tänkte på gud det var med ilska och just frustration.
När jag var ung så var jag mycket emot religion och kristendom trots att jag konfirmerades, så var jag inte intresserad. Jag var en övertygad ateist som inte tyckte om religion och ansåg att religioner var något förlegat. Jag tittade på hur kristna beter sig och tyckte inte om det jag förstod dom inte. Såg hur de betedde sig i kyrkan och i övriga livet, så man var inte imponerad utan tyckte att de var hycklare falska personer. De gånger kristendom kom upp t.ex. gå till kyrkan vid jul eller över huvud taget, allt med kyrkan var något negativt i mina ögon. Religion har därför känts så avstötande och främmande som inte passar in i min syn hur en religion skulle vara.
Men beslöt en dag att jag behövde en förändring i mitt liv och valde att flytta till Stockholm och börja plugga, för jag ville ta chansen att en sista gång försöka få ordning på mitt liv och hoppades att jag kunde lämna mitt gamla liv bakom mig. Till en början så blev det ingen förändring utan det var det de vanliga problemen i mitt liv, mitt liv hade återigen kört fast utan någon utveckling. Men en dag så fick jag chansen och mitt liv tog en annan väg till det bättre, fick ett bra jobb tillslut, med trevliga kollegor som jag trivdes med, men kände mig trots det ensam.
Efterhand så började jag bli intresserad av religion men inte först av kristendom utan intresset var mer mot hedniska religioner till en början. Men inte hinduism och buddism eller någon specifik religion utan mer av att söka ett allmänt om religion och vad de betydde. Påbörjade något som visade sig att bli flera års sökande efter vad som är sant och vad som är falskt. Det som verkligen gjorde att jag började bli intresserad av religion, är med vad som hänt de senaste 10 åren, efter flytten till Stockholm började söka varför världen blir allt mer konstig, snedvriden och absurd.
Sökte till en början efter symboler och andra saker som händer i världen. Jag läste mycket om hedniska symboler och såg många filmer om detta. Jag sökte efter med religionerna var vad de egentligen handlade om, något som var enormt intressant. Märke alltmer att det fanns mer saker att utforska och insåg efterhand att vad som är sant och falskt inte var så lätt att finna. Tvingades allt oftare tänka om då jag insåg att mycket av det jag trott på inte var sant. Till en början visste inte egentligen vad jag sökte efter, eller hade något mål i mitt sökande på sanningen. Jag sökte allt mer om allt skilda saker och på något sätt så började jag alltmer bli positiv mot kristendom trots att jag egentligen inte sökte mig till kristendomen. Men det var något som började tilltala mig och började omvärdera min syn.
Orsaken var att jag började inse att det som man brukar se som kristendom inte var den genuina kristendom dom jag trott, utan det var något mer än bibeln, kyrkan och församlingen. Det fanns något som lockade mig, inte mycket till en början. Men jag började alltmer skalla av det falska inom kyrkan och se vad som är den sanna kristendomen. Då hade jag inte läst bibeln eller varit i någon kyrka. Jag gick ifrån att vara ateist till agnostiker men var fortfarande inte övertygad kristen utan fortsatte mitt sökande efter sanningen.
Det tog ett tag och mycket övertygande bevis för att jag skulle inse att kristendomen är den sanna religionen. Men tillslut så blev jag kristen vid årsskiftet 2013/2014 då jag verkligen insåg hur mycket fel jag hade haft. När man ser hur mycket som faktiskt inte är sant utan inser hur mycket lögner och bedrägeri man faktiskt blir indoktrinerad i, att man tappade tron på denna värld.
Vad många ateister, andra icke kristna och även många kristna är att bibeln som skrevs för över tusen år sedan och har äldre delar. Egentligen så är bibeln en sammanställning av profetiska texter innan bibeln skrevs, men efter det har profeter skrivit texter som heliga Birgitta. Så egentligen så kan man sätta upp en ny bibel med dessa texter en bibel nr. 2 en nr 3 etc. För att bibeln skrev för 2000 år sedan betyder det inte att man enbart följer en bok som är ca 2000 å. Utan det finns en fortsättning och den kommer att fortsätta så länge kristendomen finns.
Bibeln är som församlingen mer en vägledning till hur man ska leva inte bara enbart som kristen men även alla människor för att få ett väl fungerande samhälle. Tyvärr så innehåller bibeln fel i form av översättningar och tyvärr en del medvetna feltolkningar av de som översatt och satt ihop nyare biblar. Men till stor del är den korrekt men det är inte som många tror absolut viktigt att allt är till 100% rätt. Församlingens uppgift är att få reda på vad som händer i närheten och i världen av intresse samt att varna och uppmuntra medlemmar i församlingen. Men den är ej nyckeln till himlen/paradiset som många tror. För som kristen så måste man söka och få den heliga anden eller hjälparen som många inklusive jag själv kallar den, i sig och leva med den. Den helige anden är nyckeln till himlen och är den som vägleder och varnar dig om något hemskt händer. Vilket kan jag lova är en enorm trygghet i livet och inget annat är bättre. Samhället blir allt mindre tryggt och allt mer oroande saker inträffar inträffa som jag själv tror att om jag varit ensam utan gud hade haft svårt att orka med.
Idag vet jag att det finns en gud som hjälper mig ur svårigheter något som jag verkligen hade behövt för 20 år sedan. Man känner sig mer glad över att på något sätt veta att man hittat rätt i livet, att man har någon som stöder en hela tiden. Det känns som om man har kommit i mål och att man har något att bygga på. Det händer att jag tänker tillbaka hur mitt liv såg ut och hur det hade kunnat gå. Hur jag var då, en vilsen själ med stora problem ofta motgångar och få framgångar. Så jag är tacksam att man faktiskt har någon som hjälper en. Så mitt råd lyssna inte så mycket på andra utan sök Jesus i bön och fin sanningen. Det är det bästa som hänt mig och det kommer att bli det bästa som hänt dig också. Det lovar jag. Läser nu för tiden bibeln varje dag och är tacksam för gud och kristendomen. Något som jag aldrig hade trott för 10 år sedan. Men jag ångrar mig inte, vill aldrig gå tillbaka till mitt gamla liv. Idag känner jag mig mer fri än jag någonsin gjort i hela mitt liv.
Ta steget till ett nytt och bättre liv!
submitted by FindingTheTruth71 to u/FindingTheTruth71 [link] [comments]


2017.03.20 13:17 ElnifIsLord Elnif (A Swedish love story)

Kapitel 1: Elnif i advent
Del 1: Jag har funnit mig själv. Detta genom ett väsen, en gud, en glädje, en frälsning. Den flög in genom det öppna vinterfönstret i en frusen höstvind och landade på min kudde. Jag vände mig mot Elnif, han tittade på mig, och sa: “Krister, jag är allt, jag är kärlek, älska mig.” Jag svarade: “Okej mi lord” och blundade. När jag öppnade ögonen igen var han borta. Jag vände mig hastigt om i min mjuka säng, och hann precis se honom flyga ut genom fönstret igen i ögonvrån. Jag tänkte, nu är mitt liv komplett. Elnif, nu och för alltid.
Del 2: Jag visste då att jag aldrig kunde återvända till stadiet jag varit. Aldrig tillbaks till en värld utan Elnif. Så jag sprang, långt därifrån, längre än någon sprungit sedan första tidsåldern af Elnif. På min färd väntade stora farhågor och skrämmande ting, men i mitt sinne befann sig alltid den allsmäktige, den som vakade över mig som en höjdhoppande ängel i nöd.
Del 3: Min slutdestination låg framför mig, mitt hjärta bultade som en springande gasell på Afrikas stäpp. Jag sprang som aldrig förr med kraften av Elnif. Jag kände hur halsen snörpte ihop sig, törsten trängde på mitt fys som en ångvält påväg att köra över en qvagga. Jag sa: “Elnif, hjälp mig, ge mig din vätska!” samtidigt som jag kände närheten av min frälsare. Mina ögon kändes bredare, men mina byxor kändes smalare. Han stod där, som aldrig förr, uppe på sitt skimrande slott av troféer och sade ner till mig, överlägset men inte nedlåtande; “Mitt barn, var inte rädd, jag ska bjuda dig på en stor och riklig måltid utan dess like…”
Del 4: Elnif drar ner gylfen och tar ut sin breda middag och serverar den till mig. Jag kan se hur han har hela tallriksmodellen där på. MUMS! tänker Krister. Helt plötsligt, utan förvarning, medans jag var på väg att ta min första tugga ur den saftiga munsbit jag blivit erbjuden, kände jag en värmande ström av flytande massa komma flödande nerför min strupe, ner till min suktande mage som längtade efter ögonblicket. Jag blickade upp mot Elnif, och han stirrade tillbaka på mig. Vi behöll ögonkontakten en stund, fram tills jag säger; “Jag är tacksam för din gåva, o du mäktige.” Han stönar försiktigt och drar upp gylfen. Några sekunder senare var han borta igen, men jag visste, att bestod närvarande i mitt hjärta, att vi är en, för evigt.
Del 5: Det var en mörk och kall vinternatt. Solen var sedan länge nedgången, men ännu skålades det i glasen. Hur glada alla än verkade vara, fanns det ett ting som mitt sinne aldrig lyckats släppa. Hur hans kräm flöt så lätt ner genom mig, i mig. Fångad i min fantasi kunde jag inte ana annat, men när frågan väl kom, så svår men så lätt, visste jag direkt svaret, oberoende av frågan. “Elnif”. Det var då jag visste, att legenden skulle spridas över kontinenterna.
Del 6: “Vad sa du Krister?”, frågade de. Min blick höjdes, och ögonen spändes. Tiden var kommen för en ny sägen, en ny era, som endast var till för Elnif och mig. “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade jag och sprang gråtandes upp på mitt rum. Ingen förstod glädjen utom jag. Ingen annan kunde greppa Elnif. Ur mina tårar lyckades jag urskilja en skepnad utan dess like, en skapelse som aldrig förr. Framför mig än en gång stod han där, Elnif.
Del 7: - Haiku: Min Elnif är gud Friidrottsmästaren tack Vår själ blir nu en
Del 8: Min allsmäktige gud var framför mig, och endast för mig var han tillgänglig. Hans djupa blå ögon stirrade in i mina genom glasögonen som verkade ha skärpan +69. “Mitt barn. Tiden har kommit nu. Vi, tillsammans, kommer att frälsa världen, och få en helt ny begynnelse. Utan förvarning tog han fram sin enorma träslev ut bakfickan, den som legender skvallrat om, men aldrig rättvist beskrivit. Framför mina ögon verkade den enorm, men Elnif, utan tvekan sade: “Det är dags nu”.
Del 9: Jag kände en våg av entusiasm flöda genom min ack så arma kropp. Jag visste precis vad jag skulle göra, jag hade aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. Jag gick ner och satte mig på alla fyra. Jag vände mig så att min stuss pekade rakt mot honom, sedan svankade jag med all min kraft och stålsatte mig inför den kommande händelsen. Jag drog ned byxorna och sa, “Jag är redo, o du allsmäktige.” Då svingade plötsligt Elnif sin väldiga träslev och smiskade mig, först en, sen två, sedan tre gånger. Elnif fortsatte smiska mig så som jag aldrig har blivit smiskad förr. Jag njöt av varje sekund, varje stöt av ren kärlek som strömmade från min högra skinka ut i kroppen, det påminde mig om julafton hos farbror Bodil. Jag vände på huvudet för att beskåda denna storartade händelse. Sådan kraft och sagolik teknik som han hade. Man såg tydligt att han var en erfaren man.
Del 10: Till slut kunde jag inte hålla mig längre, min suktan blev oöverkommlig. Snabbt vände jag mig om, med en klar destination. Mina ögon liknade ett lejons vars synfält just fyllts av den mest underbara buffeln. Min hand öppnades, nästan av ren reflex, och sakta började jag smeka min Elnifs runda och svullna biceps. “Mycket diskus på sistone?” frågar jag Honom, medans jag tänker igenom mitt nästa drag. Han nickar sakta med ett leende på läpparna. “Främst stöt, men allting med stor massa fröjdas min kropp åt.” svarade han, nästan poetiskt. Min önskan hade äntligen förkroppsigats, den som funnits långt inom mig, bevarad som sista kinderägget på en dansk firmafest. Men samtidigt fortgick ett kval inombords, ett beslut som grävde i mig. Jag var lycklig, men jag ville samtidigt ha mer. Mer av Elnif.
Del 11: Jag vaknade upp av att morgonsolens första stråla kysste mitt nakna lår. Jag blinkade några gånger trots att sömnens rep drog mig mot sitt lugnande djup. När jag vaknat ordentligt så märker jag att jag somnat på golvet. Det är inte förrän då som jag kommer ihåg gårdagen. Den magiska kväll som nu var historia. Mina skinkor ömmade och jag kände mig levande som aldrig förr, fastän min lycka trånade jag efter mer. Jag måste ha överväldigats av situationen och somnat på plats. Jag hade skinnet av en blåmes runt mig, och den fortfarande heta insidan värmde min hud. Jag hade aldrig använt ett sådant här skinn som täcke förut, inte sett ett heller för den delen. Det var en gåva från Elnif. Jag begravde mitt ansikte i den mjuka insidan av skinnet och med tungan så kände jag hur små köttbitar från pippi fågeln fortfarande var fast vid skinnet. Jag kände mig trygg. Efter att ha njutit av tillvaron några timmar så reste jag mig och hängde in skinnet bland de andra och jag kände mig hedrad av gåvan jag erhållit.
Del 12: Naken inför Gud Nu var helgen över och det var dags att gå till förskolan igen. Plötsligt kände jag hur ångesten öppnade upp sig som ett svart hål i magen. Tänk om ingen av min klasskompis kan förstå storheten af Elnif? Tänk om hen inte förstår hur underbar vår riktiga frälsare är? Hur skulle jag göra då? Sedan tänkte jag; “Elnif hjälper mig säkert. Jag litar på hans vägledning. Nu och för alltid. Det löser sig säkert, så länge jag tror.” Sedan gick jag ut genom den gamla slitna trädörren från mitt rum och ner för trappan till köket där mina föräldrar satt och drack kaffe, utspätt med den ryska vodkan som pappa älskar, precis så som det brukar vara. När mina föräldrar får syn på mig blir de förskräckta, och mamma säger förvånat; “Vad har hänt med dig Krister!? Varför är du helt blodröd på hela baken?” Det är då jag inser att jag har glömt sätta på mig kläder. Så där stod jag, en pojke på 5 bast, komplett naken med ett kärleksmärke på rumpan och försökte komma på ett sätt att beskriva orsaken till märket och hur fantastisk den föregående kvällen hade varit, på ett sätt så att mamma och pappa förstod precis hur bra Elnif verkligen är. Efter några sekunder så öppnade jag munnen och sa; “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade”.
Del 13: Vinden fläktade min kropp när jag näck vandrade hoppfullt nedför gatan. Strålande blickar smekte min nudistiska kropp och jag märkte hur en mystisk känsla reste sig i kroppen, den som endast kunde beskrivas med ett ord. Elnif. Mina kånkelbär var blottade, men på något sätt var jag inte skamsen, då de omgavs av den rosenröda gåvan från min herre. Jag vandrade långt, längre än aldrig förr, men till slut kände jag värken i mina skinkor, och inte från upplevelsen kvällen före. Framför mina ögon såg jag ett fint värdshus, men inte för fint för Elnifs missionär. Min entré skapade tumult i lokalen, ingen förut hade fått granska en så söt syn av frälsarens utsände. “Ett stort glas kräm tack” uppmanade jag den äldre kyparen. “Självklart min unge nudist” svarade han. Äntligen någon som förstod. Mina böner var besvarade. Min natt var räddad, och jag satte mig lätt ned på barstolen, lättad, fri.
Del 14: Jag borde känna mig sorgsen över att jag blev utsparkad ur mitt eget hem utan att jag fick någonting med mig. Som tur var så bjöd den snälla gubben i baren mig på krämen då jag inte kunde betala. Han berättade för mig att jag kunde komma till hans rum senare på kvällen och betala tillbaka skulden. Jag var nöjd. Den förväntade sorgen dök aldrig upp. Bara lycka bestod i mitt hjärta. Jag var fri och kunde nu spendera resten av mitt liv åt Elnif och att missionera om Elnif-ismen. Mannen i baren var trevlig, när jag sa att jag inte hade någonstans att bo så erbjöd han till och med att jag kunde få bo hemma hos honom. Nu hade jag min chans att börja sprida mitt fantastiska budskap om Elnif, börja med gubben. Gubbens namn var Antero.
Del 15: Dagen förflöt utan vidare omständigheter medans jag smuttade på all kräm jag kunde svälja. Den äldre kyparen gav mig kläder som jag tacksamt tog emot, och snart värmdes hela min kropp. Sakta men säkert slaknade sig solen som en utlöst formel efter ett matteprov, och jag drog mig tillbaks till det ensliga rummet på andra våningen. Väntandes på mig i endast strumplästen befann sig Antero, den äldre, smått överviktiga herren. “Jag har insett den sanna vägen, och från ditt dryckesval ser jag att du gjort detsamma” sade han. Med en bestämd blick nickade jag, och djupt ned i min bröstkorg kunde jag märka en känsla som aldrig funnits där förut. “Tillsammans kan vi göra det Antero, tillsammans kan vi låta alla glädjas åt denna vackra tro” sade jag och knäppte sakta upp mitt bälte som verkade sitta åt hårdare än någonsin. Antero nickade. “Tillsammans”.
Del 16: Jag sprang snabbare än jag någonsin sprungit förut, mina ben värkte, mina lungor trånade efter luft likt en frustande buffel efter en oskuld pojkscout på parningssäsongen. Jag vågade inte titta bakåt, men jag visste att fadern min var mig hack i hälarna. Jag visste att jag inte fick stanna. Jag ville inte bli penetrerad av hypotenusan på hans könstriangel. Jag tittade upp från marken under mig för att inte springa in i något, och då såg jag honom igen. Frälsaren i egen hög person, bara några meter framför mig stod han med en öppen famn och träslev framme. Jag visste att jag skulle vara säker hos honom, så jag kastade mig, ansikte först mot min älskade. Då vaknade jag med ett ryck.
Del 17: Slutligen lät min kärlek sig öppna dörren till oändlighetens paradis vars himmel så blå. Antero var nu vaken och spritt språngande näck. “Aj” sa jag när jag slog köttet med stumpen, hårt, men varsamt. “Min käre slickepott, jag har ännu inte orgasmiserat, snälla hjälp mig att göra detta.” Jag funderade en kort snutelitut tills jag bestämde mig för att medverka i denna ceremoni. Sakta men säkert knäppte Antero upp sin väldiga kedja som nu hängde löst kring hans håriga stock. Jag blev chockad, men negativt överraskad. Själv var jag ovan vid minimalistiska rymdskepp som stred mot svarta hål djupt inne i universums rymd. Men ändock gick den in i smakhålet där den hör hemma.
Del 18: Dagen var inte långt borta nu. Elnifs födelsedag låg precis kring hörnet och vår frälsare skulle självklart förtjäna ett massivt och majestätiskt partaj. Jag flydde i natten från Antero och återvände till mitt hem. Vid mitt ädla bord började jag skissa på planerna, för det som skulle bli den bästa festen någonsin, bara för min älskade. Den bästa 24 december någonsin.
Kapitel 2: Det våras för Elnif
Del 1: Fåglar kvittrar i vårvinden, växter blomstrar i det gröna gräset, kärleken sprudlar i världen, och Antero ser ut genom sitt blekta fönster på de små barnen som leker med kulor på stengången. “Snart”, säger han, “kommer mitt öde också att uppfyllas. Jag kommer också att bli lycklig.” Efter att hans älskade Krister gett sig av blev smärtan outhärdlig. Hur kunde detta ha hänt? Han som delat med sig av sin översvällande kärlek för Elnif som sedan inspirerat Antero själv. Han kom på sig själv med att tänka på alla de underbara stunder som de upplevt tillsammans. En ensam tår sipprade ner för hans kind samtidigt som han kände en mystisk känsla i botten av bukspottskörteln, han funderade en stund på vad denna mystiska sensation innebar. Det var inte sorg, och det var inte saknad. Till sist insåg han att det var glädje som han kände. Visserligen i ringa mängd, men sannerligen var det glädje.
Del 2: Antero funderade på vart Krister befann sig i denna stund. Var han i Danmark?, Stockholm?, Göteborg?, eller kanske Öland? Hade han tak över huvudet?, var han varm och lycklig?, var han ensam? (Krister var egentligen på en strippklubb i Bangladesh.) Han antog att han aldrig skulle få svar på dessa frågor. Plötsligt, när han minst anade det, visade sig en närvaro i rummet, en sensation som aldrig förr. Föga visste han vems ande som uppstått bakom honom, men han fick snart reda på detta, när han kände hur en grov hand med tjocka fingrar klämde tag i hans stjärt. Han kände doften av nyköpt litteratur och senapsfrön, en arom som hans smala näsborrar aldrig förr upplevt. Han kände igen den precisa beskrivningen som han erhållit av Krister. Äntligen fick han mottaga Elnif.
Del 3: Efter ett par timmars klämmande släppte Han taget. Antero blev ledsen. Det fasta, sköna greppet hade nu upphört. Det kändes som att all lycka i världen hade farit sin kos, som blott en livets solförmörkelse. Sedan uppenbarade Han sig framför Anteros ögon. Så som att solen återigen hade uppenbarat sig på himmelen samma morgon vid halv sex snåret. Med ett vidsträckt grin stirrade Han på honom, med ögon som hungrade efter en bred häck att plantera sitt träd i, och Antero glodde häpet tillbaka, så som ett barn vid första anblicken av jultomten. Sedan frågade han: “Är det verkligen du?” och Han svarade: “Nej, inte än mitt barn”, varpå Han gick upp i rök. Nu var Antero helt ensam igen, med bara tystnaden som sällskap. Var det bara en dröm, eller hade Elnif, i hela sin härlighet, verkligen uppenbarat sig för honom?
Del 4: Nästa dag var det dags för Antero att fira bröllopsdag med sin skrumpna make Borild. Han hade länge sett fram emot denna dag, men Antero hade dåliga nyheter för honom. Han hade nämligen blivit förälskad i Elnif och var påväg att lämna Borild för att kunna ägna resten av sitt liv åt Elnif. Antero var orolig över hur han skulle reagera, men han visste att han gjorde det rätta. Tiden gick och plötsligt var det kväll. Borild hade dukat upp till en trevlig middag för två, han hade till och med lagat mat i form av bränd kalops samt rökta pumpafrön. De slog sig ner tillsammans vid bordet, och Borild log mot Antero, precis som han brukade göra. Då var det dags, Antero visste vad han behövde göra, han förberedde sig mentalt innan han öppnade munnen, sedan sade han: “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade han och sprang gråtandes upp på sitt rum.
Del 5: Borild hade blivit mycket förvirrad över situationen, och sedan lämnat källaren de bodde i. Antero hoppades att han aldrig skulle komma tillbaka. Att Borild skulle försvinna ur hans liv för alltid, att denna önskan hade förenklat Anteros situation var ett faktum. Att tillägna all sin levande tid åt Elnif var något han enbart kunde utföra på egen hand. Han kunde inte veta säkert, men han kände på sig att Elnif instämde.
Del 6: Nu hade det gått sex dagar sedan Antero avslutade sin relation med Borild, men Elnif hade fortfarande inte uppenbarat sig för honom. Antero började just förlora hoppet när han låg i sängen och funderade på sin älskade frälsare när han såg hur gardinen vid det vidöppna källarfönstret fladdrade till. En vind som världens andedräkt, en pust som gudarnas väder. Långt i fjärran hördes en dov röst, en som med säkerhet talade till Antero. “Sök mig där bergen möter älven, endast där kommer lyckan finnas för eder.” hördes Elnifs röst. Förundrad satte Antero sig upp i sin dvala, och påbörjade genast reseplaneringen för sin vallfärd mot det ökända mötet. Snart skulle han resa dit, till Nangijala.
Del 7: Han plockade fram sin finaste axelremsväska med det vackra Hello Kitty trycket på, och sedan började han packa ner allt vad han behövde. Ett par byxor, 3 par strumpor, 2 vita t-shirts, en tandborste, en sovsäck, en medelstor glittrande dildo, två par trosor, en extra stor brun dildo, glidmedel, pennvässare, klubbkräm och en kudde. Allt fick precis plats i axelremsväskan. Han var exalterad över det stundande äventyret, han hade en liten känsla i botten av sin kärlekspåse som viskade till honom att han gjorde det rätta. Denna brännande suktan efter köttet som han drömt om i månader kanske äntligen skulle komma till sin ro, och lyckan tycktes för ett ögonblick finnas nära Antero, som om han kunde röra den med sina breda, kraftiga fingrar.
submitted by ElnifIsLord to sweden [link] [comments]


2016.12.21 17:06 desnisa Albanska Alperna - en saga Journey

Flaggskeppet region för fjällturismen är de albanska Alperna, nationalparker i Thethi, Valbona och regionen Kelmendi. De "Accursed Mountains" är både spektakulärt och virually ogenomtränglig utom för en serie av höga passager som förbinder litet antal gårdar och hem i dalarna nedanför till omvärlden under sommarmånaderna.
Valbona River Valley ligger i den östra delen av de albanska Alperna. En nationalpark på 8000 hektar, är det en av de vackraste naturområden i Albanien. Parken ligger ca 22 km från den alpina staden Bajram Curri. Innan man går in i dalen hittar fjädern (Vrellen) i Shoshan, som ligger bara 3 km från Bajram Curri. Under våren rusar genom kalkstens sprickor på sin väg till Valbona River skapa en attraktiv canyon 2-3 bred och 50 m djup. Efter inmatning av dalen, kommer du att passera flera pittoreska byar. Den första, med alpina stil hus, kallas Dragobia, och det är där dalen smalnar. Past Dragobia, vid foten av berget där Cerremi ström ansluter sig till Valbona floden, är den berömda grottan där nationalhjälten Bajram Curri belägrades och dödades. Det var efter denna händelse som staden tog hans namn. Valbona (eller Selimaj) ligger 25 km från staden Bajram Curri och är den viktigaste bebodda mitten av dalen. Den är full av traditionella hus som skapar en pittoresk vy i symmetri med naturliga underverk i dalen, som vidgar igen på denna punkt. I Selimaj, finns en bekväm och traditionellt hotell, eller så kan du ha möjlighet att bo i en by hem, för invånarnas generositet och gästfrihet är väl kända. Zonen är också känd för sin karakteristiska regionala matlagning, med specialiteter som "mazja", "flija" (en många lager pannkaka-liknande maträtt tillagad utomhus över öppna kol och ångad, ofta serveras med lokal honung), och "pitja". Bortom Selimaj fortsätter vägen genom dalen bland fantastisk utsikt över naturen med rika färger både våren och i snön som täcker topparna av den branta berg.
Den sista byn innan du anländer till källan till Valbona River är Rrogam. Rrogam är en avlägsen by omgiven av jungfrulig och orörd natur. Hela dalen är glänsande med sällsynta färger och skönhet. På ena sidan ser du det kristallklara vattnet i Valbona, och å andra sidan de skarpa men grönskande bergskanter. Maj är den senaste månaden när du kan njuta av kontrasten av den rena vita snön på trädtopparna mot blå himmel. Resten består av bokskogar, arnen, valnötter, kastanjer, och vilda äppelträd. Det finns också många skogsbär såsom blåbär och jordgubbar. Djuren i parken inkluderar björnar, vargar, vilda katter, och även hjordar av vilda getter klättring på klipporna. I floden kan hittas marmor öring, en sällsynt fisk som finns i det kristallklara vattnet i Valbona med en speciell och utsökt smak. Dalen, parken, och alla omgivningen är kända för kraftigt snöfall, som startar i början av november och varar nästan fram till maj. Det genomsnittliga beloppet för snö i denna region under året är 100 cm. Det finns många utomhusaktiviteter i nationalparken, som skidåkning, bergsklättring, fiske, utflykter och vandring i hela dalen och strömmar (Cerremi, Kukaj) och paddling längs vissa delar av floden. Valbona kan också fungera som en startpunkt om du vill bestiga Jezerca Mountain, den näst högsta berget i Albanien.
En annan intressant plats i västra Alperna är Vermoshi del av nordligaste bergen i landet, som ligger 95 km från Shkodra i regionen Kelmendi (från den romerska ordet "Clemens," som betyder mild, enkel och bra). Den första sak att fånga längs resan är Qafa e Rrapshit, där du kan se det kristallklara vattnet i Cemi floden skapar en vacker kontrast med det omgivande landskapet. Under sommaren dammarna av floden är perfekt för solbad och många besökare stannar till lounge i solen och njuta av dem, själva. Vermoshi står i en alpin fält 1100 meter över havet omgiven av höga sluttningar. Du kan roa dig med vandring, bergsklättring, skidåkning, eller fiske efter fjällöring. Lokalbefolkningen är stolta att deras mat är bara riktigt roligt för besökare när accentueras av sina egna mejeriprodukter, så se till att skämma bort. Den fullständiga resa bland människorna i denna albanska regionen kommer att ge dig inte bara en chans att leva mellan en mytisk atmosfär och den samtida världen, men också låter dig njuta av den berömda gästfriheten nämns av nästan varje utlänning som har haft turen att besöka. En topptur Albanien är inte komplett utan ett stopp i den berömda västra Alperna, (eller Alpet Perëndimore). Här kan du njuta av en unik möjlighet att gå, andas, sover och äter bland legenderna anor från Homer och genom moderna berättelser om vår majestätiska mystik och intriger. Denna tur ger dig den sällsynta chansen att njuta hjärtat av albanska Alperna, Gropa e Thethit. Resan börjar från det kulturella kapitalet i Shkodra och vandrar 41 km bort till byn Razma. Belägen på en björnbär hillat fötter Veleçik Mountain står Razma bland lummiga skogar av tall och björk. Ängar och fantastiska alpina betesmarker i överflöd, dränk alla besökare med skarpt öga i skönheten i Balkan. Även i djupet av vintern när drifvor tout högsta nivån av säsongen, äventyr turister besöker Razma. Flera hotell finns redan och andra håller på att slutföras. Gemensamma aktiviteter på utflykter är bergsklättring, skidåkning, och, om vädret tillåter, camping. Vägen svänger från Razmato byn Dedaj och sedan på Boga, en by omgiven av Alperna och beskrivs av Edith Durham i sin bok, "The Burden på Balkan."
Det är här som de förmögna familjer Shkodra byggde sina hus och villor att vila och fly staden före andra världskriget. Boga är den perfekta platsen för bergsklättring, skidåkning, och grotta spelunking. Bland de mest berömda grottorna, besökare ofta gräva i grottan Mulliri (Mill), Akullore (Ice Cream), och Njerëzve të lagun (Wet People). Grotta Puci är en av de mest attraktiva, ligger 1087 meter över havet och 5 km djup. Denna grotta är rik på stalaktiter, stalagmiter och vägg slöjor, och grenar i många olika nivåer, fem ensam i centrum. Passerar genom sina böjda gallerier du kan gå in i nästa grotta, grotta Husi. Efter Boga, hittar du en av de mest populära turist plats i hela området, Thethi. Ligger 70 km från Shkodra, måste du skicka Qafa e Tërthores på 2000 m. över havet innan fallande till "Gropa e Thethit" genom att korsa en ström med samma namn. Det är en resa som du kommer att vilja ha kameran redo för, full av långa utsikt från bergen, med vatten cascading ner branta sluttningar och träd som kämpar för solljus på bergssluttningar. Området är rikt på attraktiva sevärdheter som vattenfall Grunas, 30 meter hög, den fantastiska kallvattenkällor Okol, och grottorna i Birrat mig Rrathë (runda hål) och Arapi. I parken människor ofta roa sig med vandring, bergsklättring, skidåkning (särskilt på den östra sluttningen), fiske, även mountainbike och vattenaktiviteter. Nästan 90% av parken är täckt av bokträd, ger skugga för många olika typer av blommor som Wulfenia Baldacci, upptäcktes av den italienska botanisten Baldacci. Fascinerande är denna blomma som bara finns i Thethi. Faunan är lika rik som floran, kännetecknas av den berömda Golden Eagle och Rriqebulli (lo). I vatten ström av Thethi, marmor öring lämna sina hem. Även i Thethi du kan bo i lokala vandrarhem som syftar till att visa traditionell alpin arkitektur. Den karakteristiska maträtt i området är fërliku (bakade kött) eller prov en av stora sorter av lokala öring. Om tiden tillåter, många resenärer njuta av en kort utflykt till dalen av Shala floden, vilket ger dem nära hjärtat av Alperna.
submitted by desnisa to albaniantourism [link] [comments]