Hjärtan går

Nu finns det de som lägger sina vita hjärtan i bomull eller i vackra glasskåp. Och plötsligt går de sönder ändå. Vita hjärtan måste få luft. De vill vara med när det är roligt och när det är tråkigt. Röda hjärtan är inte bättre än vita. Det är bara så att de aldrig går sönder, aldrig försvinner. Inte ens om man vill. <b>»Bokhandeln för ensamma hjärtan är härlig underhållning och mycket romantisk. Boken känns som en given succé för alla läsare som önskar drömma sig bort ett tag. Här har ni vårens mysigaste bok!« <i>Bloggen Fru E:s böcker </i></b> <b>Härlig feelgood-roman i fantastisk Londonmiljö. Perfekt för bokälskaren och romantikern! </b> Kunderna sviker den lilla bokhandeln i ... Tidigt under torsdagen lyste hjärtan upp stockholmarnas klarblå morgonhimmel. – Vi vill sprida lite glädje och kärlek i de här tiderna, säger Jacob Holländer, en av de två piloterna som ... 1 »Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig. 2 I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. 3 Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara. 4 Och vägen som leder dit jag går ... Brustna hjärtan repareras medan du sover. Bäcken går saktelig, fram till sitt hav; hjärtat så klagar sig, fram till sin grav. Den goda kvinnans hjärta är ett mästervärk åt vår herre. Helger är bra, då hinner man ifatt! I veckorna hinner jag inte se mycket tv och spelar då in vissa program. I går snappade jag upp några medan jag virkade hjärtan. Det är en modell som jag kom på när jag i tiderna studerade didaktisk ämnesteori. Du kan se mitt mönster på virkat hjärta om du klickar här. Hjärtan av guld Lyrics: Tusen timmar, tusen mil / Långa nätter ledde mig hit / Gett allt det här är mitt liv / Brunnit ner det men upp till bevis / Det här kan jag lova det här är min tid ... Öländska Hjärtan skriver om intressanta personer, projekt och företag på Öland. ... , klipper gräset, samlar bollar, står och fryser, säljer lotter, gråter när det går bra, stöttar ... En katt scarfs med hjärtan, går att förlänga till sjal :) När brustna hjärtan läker En introduktion till sorg och sorgbearbetning Anders Magnusson svenska institutet för sorgbearbetning. Vid alla sorger, kriser och förändringsprocesser uppstår ... Med ett vidgat begrepp går det att inkludera alla människors sorg. 3.

[Event] A most heinous act of villainy and massacre

2020.08.11 15:43 Iceblade02 [Event] A most heinous act of villainy and massacre

As the day wore on, it became apparent that what was thought to be a prelude to a war was not. It was a heinous act of horrible massacre, yet only that. Not even the Stockholm Bloodbath over five hundred years ago, had been as bloody as this. Almost three and a half hours had gone before the all-clear signal - a ninety second long steady tone - was sounded across the country, yet even so, the army remained on high alert.
 
One hundred and thirty-seven members of parliament had been brutally murdered, along with many more in the service staff as well as many wounded. Among the wounded was the Gösta Bagge - the Prime Minister and the grandson of the King, Prince Gustaf Adolf.
The Prince had drawn his service weapon, being the only member of parliament permitted to carry one as a member of the Royal Household, Minister of Defence and Major within the Army. He personally had shot dead three of the attackers, taking a bullet to his shoulder in the process. For his bravery, he would be rewarded the Royal Order of the Seraphim by the King himself in the hospital, and would reach become a national hero in the eyes of the people.
 
The day had not yet come to an end when the gunmen had been tied to the Pan-Aryan league by the Third Branch of the State Police - something that would spark a massive outrage not only from the public, but also the Royal Family. The connection between them and the Pan-German League, an organization sponsored by the German State had been established long ago, and was no secret.
With a majority of the Riksdag out of action as well as the Prime Minister being wounded, and vice killed, the King and the Supreme Commander had taken it upon themselves to restore order. The representatives who had escaped the massacre unscathed - either through sheer luck, or having been somewhere else were all assembled in the courtyard of the royal castle.
Three motions were proposed and passed, right in that courtyard by unanimous assent from the assembled representatives, even those from the Social Democratic Party.
 
As the evening was drawing near, the King himself made a speech to the Swedish People over radio, only the second time that this happened in Swedish History.
(In Swedish)
"Kära Svenskar, jag har just avslutat ett möte med Rikspolischefen och Överbefälhavaren om förmiddagens attack. Först och främst vill jag säga att mina och kungafamiljens tankar går till offren för detta avskyvärda dåd. Det är våra medmänniskor, våra representanter som dödats och bragts om livet."
"Vi tänker också på deras familjer och vänner, vi känner också med de i deras sorg och oro. Vi är alla omskakade om det som har hänt. Det är samtidigt hoppfullt att se den omtanke som människor visar varandra och det visar på den här kraften i vårat samhälle. Alla vi som vill hjälpa är många många fler än de som vill oss ont. Den vetskapen ger mig tröst och tillförsikt."
"Armé, polis, sjukvård och räddningstjänst har gjort ett fantastiskt arbete för att minimera skadeverkningarna. Nu är det viktigt att de får arbeta vidare i lugn, och ro. Sverige är och har länge varit, och skall fortsätta vara ett tryggt och fredligt land."
"Det är även av denna anledning som jag har gett regeringen i uppdrag att utkräva upprättelse från den Tyska staten och deras kumpaner för denna hemska gärning mot det Svenska folket. Denna dag kommer alltid att kännas i våra hjärtan och det minsta vi kan göra är att ge de som omkommit rättvisa."
 
(In English)
"My fellow Swedes, I have just concluded a meeting with the National Police Chief and the Commander-in-Chief about this morning's attack. First of all, I want to say that my and the royal family's thoughts go to the victims of this heinous act. Those killed are not only our fellow people, but also our representatives."
"We also think of their families and friends, we feel for them in their grief and worry. We are all shaken by what has happened. At the same time, it is hopeful to see the care that our people show for each other and it shows this immense force in our society. Those of us who want to help are many, many more than those who want to hurt us. That knowledge gives me comfort and confidence. "
"The army, police, medical and rescue services have done their very best to minimize the harm. Now it is imperative that they be able to continue their work in peace and quiet. Sweden is, has been and will continue to be a safe and peaceful country."
"It is also for this reason that I havetasked the government with demanding redress from the German state and their accomplices for this horrible deed against the Swedish people. This day will be felt forever in our hearts and the least we can do is give those who have perished justice. "
 
With domestic affairs being taken care of, the eyes of the Swedish People turned with sudden hatred towards the Germans across the sea, those who for so long had pretended to be friends of the Swedish People, only to violate one of their most sacred institutions in the most bloody massacre to have ever occurred in the country...
submitted by Iceblade02 to WeltkriegPowers [link] [comments]


2020.06.16 21:24 mincoder #iksdagenval4 Milaw turnerar Sörmland

Denna dag turnerar Milaw det Socialdemokratiska fästet, Sörmland. Turnen börjar i Katrineholm, senare rör sig Milaw vidare till Flen och sist till Nyköping.
Tidigt denna morgon så är det Socialdemokratisk musikfestival i Katrineholm. En stor publik har samlats framför scenen, alla kommer iklädda rött och har med sig stora röda fanor, pride fanor och svenska fanor. Hittills har publiken underhållits av en spellista av musikfestival låtar. Milaw går upp på en scen där olika artister finns som ska spela olika vänster låtar under dagen. Hon tar mikrofonen för att prata lite kort innan arrangemanget ska börja:
Hej allesammans!
Välkomna, denna underbara sommardag till vår vänsterkoncer här i Katineholm. Vi kommer spela musik och ha det allmänt gött tillsammans idag! För visst, Socialdemokraterna är det parti som är mest seriösa i sin politik och sin vilja att föra Sverige mot ljusare dagar, men man måste också kunna ha skoj ibland.
Först så börjar vi med låten "Låga över länderna". En sång om internationalism och solidaritet. Två värderingar vi Socialdemokrater har nära våra hjärtan. Take it away!
Låga över länderna börjar spelas av Flens SSU Klubb som kommit hit på besök, publiken sjunger med:
Låga över länderna, du flamma som vi tänder.Låga över världen, med din klara röda brand.
Stråla ut i fjärran,vida långt långt bortom bergen.Gå med bud till dom vi inte,räcker med vår hand.
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Föddes vi till lycka alla, blev vi ändå skilda.Jorden gav oss rikedom och jorden gav oss nöd.
Kunde vi då aldrig finna vägen till varandra?Kunde vi då aldrig dela det som jorden gav?
Svaga är vi något små,men vår flamma ska ändå,alla våra vänner på jorden nå.
Mörkrets skuggor viker för den brasa som vi tänder.Utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp.
Efter den underbara musiken så jublar publiken och Milaw tar över mikrofonen igen.
Jarrå allesammans! Underbar musik! På spåret av denna låt så kan man ju nämna att vi Socialdemokrater tar den internationella kampen på riktigt. Vi i opposition till högern har förbjudit vapenexport till länder som begår förbrytelser mot mänskliga rättigheter eller demokratiska ideal. Vi vill också behålla biståndet, för att hjälpa andra länder i nöd. Det är solidaritet i praktiken och det kommer vi Socialdemokrater fortsätta med.
Nu går vi vidare, till en lite mer klassisk musik vänstermusik, nämligen INTERNATIONALEN!
SSU i Katrineholm har två unga SSU:are som tillsammans gör ett underbart framträdande, folk sjunger med en del, men de flesta lyssnar bara på gitarren och sångrösten av de framträdande.
Upp, trälar uti alla stater,som hungern bojor lagt uppåDet dånar uti rättens kratersnart skall frihetens timma slåStörtas skall det gamla snart i grusetSlav, stig upp för att slå dig friFrån mörkret stiga vi mot ljusetfrån intet allt vi vilja bli
Upp till kamp emot kvalenSiste striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Arbetare, i stad på landeten dag skall jorden bliva vårNär fast vi knyta syskonsbandetlättingen inte råda får.Många rovdjur på vårt blod sig mättamen när vi nu till vårt försvaren dag en gräns för dessa sättaskall solen stråla mera klar.
Upp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bärUpp till kamp emot kvalenSista striden det ärty Internationalenåt alla lycka bär
Publiken jublar än igen efter detta enastående framträdande. Och Milaw än igen tar mikrofonen:
Jag skulle verkligen vilja tacka SSU Katrineholm för detta otroliga framträdande. För mig är internationalen en väldigt betydelsefull låt. Det är den vi sjunger högt på första maj. Och den betonar vikten av att vi alla håller ihop, och att det riktiga som skiljer oss är inte våra nationella tillhörigheter. En arbetare i Sverige har mer gemensamt med en arbetare i Pakistan än vad högern vill. Och när man inser att man har mer gemensamt med varandra kan man organisera sig, och det är vad vi som parti är. En organisation av arbetare som inser att tillsammans så kan vi uppnå ett bättre samhälle, än om vi var splittrade. Vilket är samma princip som fack grundar sig i. Vilket är varför vi Socialdemokrater vill ännu stötta utökandet av facken, 100% fackanslutning är och måste alltid vara målet!
Näst är det dags för sången, VI BYGGER LANDET!
Ett lokalt trubadurgäng som turnerar Sörmland tar scenen och börjar spela.
Vi bygger landet i gärning och ord,röjer dess tegar och plöjer dess jord.Vi bärgar skörden som åkrarna gav,timret ur skogen och fångsten ur hav.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Malmen ur berget och milornas kolstöpte vi järn av och smidde till stål.Fiskarens koja och torparens hemröjde vi plats för och timrade dem.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Vi är fabrikens och plogarnas män,vi reste bygden och värnade den.Vi är de kvinnor som bördorna bar,skapade lyckan och höll henne kvar.
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid.
Hör hur det sjunger från rem och pistong,hör hur det växer till arbetets sång,susar från axen av gulnande säd,stiger i klangen från släggor och städ:
Vi är de tusenden som bygger landet,vi bar det fram i nöd och strid,i trots och längtan,i svält och armod,nu bygger vi den nya tid
Milaw än igen tar mikrofonen:
Asså! Det här är ju en av de skönaste vänsterlåtar som finns. Var faktiskt Olof Palmes favoritlåt tro det eller ej. Men jag tror den lyfter viktiga principer, det är arbetarna som bygger detta land. Det är arbetarna som "röjer dess tegar och plöjer dess jord" det är arbetarna som "reste bygden och värnade den". Arbetarna måste bli belönade för sitt hårda slit. Och till skillnad från högern som inte har någon annan ide förutom lägre skatter(främst för överklassen), så har vi en riktig politik för att gynna arbetare. Vi tänker utöka fackavdraget, något som gynnar arbetare som normalt betalar relativt höga fackavgifter. Med starkare fack så får arbetare dessutom högre löner på ett sätt som inte skadar välfärden. Det är hur vi bygger ett starkare samhälle. Där fler får mer pengar i fickan och får en välfärd som håller kvaliteten.
Men nu så tror jag att jag måste begå mig vidare! Tack allesammans för denna tid! Nu går vi mot valvinst på Söndag!
Publiken hurrar och viftar röda fanor. Samtidigt så spelas SSU sin vallåt
Sossarna ska göra allting bra
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger,
Vi stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahahahahaaaaa Ahahahaaaaaa
Gemenskap och hopp, välfärd och jobb
För vi är starkare tillsammans
Från mörkret vi stiger, vi stiger, v I stiger, mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Ahhhh ahhhh ahaaaaa Ahhhh ahhha aaahhaa
Vi riktar samhällets samlade styrka mot hedersförtrycket, mot konservatism, mot diskriminering - så att unga kvinnor och män kan Leva som dem till, älska vem dem vill, Klä sig som dem vill, Röra sig där dem vill, rakryggade, självklara, stolta
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen
Milaw far vidare till Flens kommun. I Flens kommun så besöker Milaw den lokala KSOn Snelf Nummok. Och har ett öppet panelsamtal med henne. Den lokala AK ordföranden ställer frågor och fungerar som moderator.
Okej, min första fråga går till Milaw, hur tycker du att mandatperioden har gått?
Nämen jag tycker att vi har haft en bra mandatperiod, vi har fått igenom mycket. Jag har tjatat om det här tusen gånger tror jag nu. Men jag tror att en viktig reform som vi fick igenom var den stora skolreformen. Där vi satsade stort på skolan och inledde arbetet för en mer jämlik skola över hela landet. Jag tror också att några av de viktiga saker vi fick igenom var utökat fackavdrag. Flen har en väldigt hög fackanslutning vilket är bra, men fackmedlemskap är dyrt och fackens styrka minskar. Så genom vårt fackavdrag så har vi gett vanligt folk mer i fickan och öppnat upp möjligheterna till fackmedlemskap för fler människor.
Okej, men hur tycker du det har gått då, Snelf?
Jag tror inte det undgår någon att Sveriges kommuner, särskilt på landsbygden har haft en tuff period. Men jag tror ändå att viktiga reformer har tagits under denna mandatperiod som verkligen underlättat för oss i Flen. Först som Milaw nämner har den stora skolreformen varit en bra reform. Förr oss i Flen utgör skolan en stor kostnad. Med en förstatligad skola så ger det oss mer flexibilitet i budgeten och naturligtvis innebär det att våra medborgare verkligen kan få den skola dom förtjänar, trots att dom inte lever i landets rikaste kommun. Men en annan grej som varit riktigt bra för vår kommun har ju varit de extra bidragen till kommunerna. Vi i Flen har en rätt låg genomsnittlig inkomst, vilket innebär att vi har fått stora skördar från denna reform och har verkligen hjälpt i balanserande av budgetar. Så för Flen så tycker jag det har varit en riktigt bra mandatperiod. Jag tror många här känner nu också hopp för framtiden verkligen. Nu hade vi dock velat ha tillgång till det öronmärkta glesbygdsstöder som regeringen skapade, så det är väl det problem vi har haft.
Ja du, Milaw, hur ser du på det?
Jo jag förstår naturligtvis Snelfs perspektiv. Och vi har gått till val på att expandera dom programmen med mer resurser och mer kommuner. Så då kommer vi väl arbeta för att se till att Flens kommun också räknas med. För jag tror jag delar Snelfs syn i att Flen skulle verkligen kunna gagnas av att våra glesbygdsprogram skulle kunna göra en hel del nytta i Flen. Jag tror det är tydligt att vi är det parti som gynnar småstäder, medelstäder och glesbygden.
Jo ja! Hur ser ni på högeralliansens landsbygdspolitik, tänker att jag riktar frågan till Snelf.
Det svåraste med den frågan är att veta vilken politik som högeralliansen faktiskt bedriver. Hahaha. Men mest verkar finnas en del positiva delar som att dom vill utöka transportmöjligheter, vad det än innebär. Men problemet ligger väl i att KS inte förstår hur den framtida landsbygden måste se ut, dom verkar vara fast i 1900-talet. Den forna landsbygden grundade sig i vissa industrier, men det är inte så vi kan köra på längre. Vi är i ett nytt millennium. Den nya landsbygden måste vara bygd kring flera mindre företag, inte stora industrier. Det är så vi bygger en modern landsbygd, för de stora industrierna, dom kommer inte kunna hålla landsbygden vid liv långsiktigt. Med automatisering inom industrin så behöver vi innovera. Och därför så tror jag att Socialdemokraterna har den rätta visionen. Vi måste stötta småföretag och innovation på landsbygden, om vi vill att landsbygden inte ska vara artificiellt uppbyggd på statliga subventioner permanent.
Men då tror jag nog att båda av er måste åka för idag. Jag skulle vilja tacka Milaw och Snelf för att ni har deltagit, tack.
Efter panelsamtalet får Milaw ingen ro, hon åker vidare till Norrköping där hon presenterar Socialdemokraternas nya valfilm på en scen. Milaw går upp och presenterar:
Här presenterar vi vår nya valfilm. Vi ställer er ett tydligt val. Antingen så väljer ni högern. En grupp vars politik inte går att förena. Där man spelar bingolotto med vilka reformer som kan genomföras. Eller så väljer man de folkliga, ett stort och tryggt regeringsalternativ. Ett regeringsalternativ som är erfarna att regera och som kan ta ansvar för landet. Tack!
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 14:50 TaoQingHsu (Kapitel 2) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Buddhapärlor, medkänsla och visdom, Taipei National Palace Museum, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 2: Skära av lusten och ingen krävande
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, avlägsna kärleken, känna igen källan till sitt eget hjärta, nå Buddhas djupaste princip, realisera lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, inget har krävts utanför, för att inte fästa tao i hjärtat, inte samla karma, har inga tankar, har nöje, icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva successiva nivåer, men når sitt allra högsta tillstånd, kallas Dao. "
Så nu förklarade Buddha vad Dao betyder. Jag måste förklara den ursprungliga meningen med "Dao" i varje kapitel, för att de flesta bara läser en eller två av de tjugofyra kapitlen. Det tar mycket tid att läsa eller förstå hela kapitlen. Du kan hitta den breda meningen med "Dao" i introduktionen av denna Skrift. "Dao" översätts från kinesiska ord. Det är den ursprungliga meningen är vägen, vägen, vägen. Nu, vad Buddha förklarade om Dao är en av de breda och utvidgade betydelserna. Vi kan säga att definitionen av Dao av ​​denna Skrift kommer från Buddha. Om du vill acceptera det eller inte är ditt val.
Förr i tiden förvirrar betydelsen av Dao en hel del. Slutligen har jag funnit att det kan ges en hel annorlunda mening i olika situationer. Så, var inte bunden till en mening.
Faktum är, vad meningen med Dao i detta kapitel är Zen. Vad är Zen? Det är. Zen förvirrar också många människor. De förstår inte vad Zen är. När jag ännu inte har förstått vad som lär mig Buddha. Jag är ocksåförvirrad av Zen. "Zen" översätts också från kinesiska ord. Det är inte lätt att förstås av allmänheten. De som kunde förstå Zen och lägga den till övningen ligger nästan i närheten av Buddha. "Buddha" är ett namn som ges av människor, och det är inte myt. Betydelsen av "Buddha" är ett tillstånd. Den här meningen med Dao i detta kapitel är en av staterna "Buddha". Det finns också många olika namn som kan vara i stället för ordet "Buddha". Och de namnen har olika betydelser. Vissa av dem menar också de olika staterna "Buddha".
Så kanske vi har en fråga. Finns det bara en " Buddha" i världen? Nej. Finns det bara en "doktor" i världen?Nej. Då skulle vi veta att det finns en hel del Buddha i världen. Världen innehåller utrymme och tid. När det gäller utrymmet ingår det andra solsystem och planeter. När det gäller tiden omfattar det förflutna, framtiden och nutiden. I allmänhet finns Buddha i varje rum och tid. Antalet Buddha är ovärderligt. Faktum är att det vi har känt i vår värld är väldigt begränsat. Att det vi inte kan se eller vad vi inte kan höra betyder inte att det inte existerar, som ultraviolett ljus. Det finns många osynliga föremål eller orörd röst i världen. Oavsett om det är "dygdobjekt eller röst" eller "ont objekt eller röst", kunde vi inte bevisa att de inte existerar. Från buddhismens skrift kan vi hitta det här. Det är synd att de flesta aldrig känner till eller läser buddhismen.Trots att de känner till eller läser buddhismens skrifter, kunde de inte förstå Buddhas lärdom, såsom den ovan nämnda vad Buddha hade förklarat.
I världen finns det 99,99% människor som söker efter vad som finns och vill ha något i handen, som bra utbildning, bra titel eller karriär, berömmelse, makt, mycket pengar, kärlek, make eller barn, och så vidare.Ingen vill vara Buddha, för Buddha verkar alltid lära oss att ge upp det vi har bifogat. Har du dock någonsin tänkt att det som nämnts ovan hade ägt av Siddhartha, innan han lämnade sin familj. Och varför hans undervisning kunde stödjas proaktivt av människor i mer än två tusen år, efter att han hade upplyst och uppnått Buddhahood. Det är värt för oss att tänka och förstå dess mening, om du är intresserad.
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, ta bort kärleken, erkänn källan till sitt eget hjärta." Betydelsen av lust och kärlek i detta skrifter är smalare som nämns i första kapitlet. Det betyder att människor romantiskt gillar någon eller är sexuellt lockade. Om folk bifogar sådan lust och kärlek är deras tankar, sinne och hjärta begränsade. Det innebär också att människor skulle vara bundna till den lilla lusten och kärleken, och sålunda skulle många problem och lidande orsakas.
Först när människor avskurnar så liten lust och tar bort den lilla kärleken, är det möjligt för dem att permanent bo i tillståndet av ingen önskan och ingen kärlek och att uppleva tillståndet utan problem och ingen ångest. Sinnet och hjärtat skulle vara i renhet och fred. Varför? I vårt yttre skulle något objekt eller en situation inte orsaka vår uppmärksamhet eller bilaga. I vårt inre, eftersom det inte finns någon bilaga, skulle det inte uppstå några problem eller ångest längre.
Och då skulle den stora önskan och den stora kärleken uppstå, det vill säga att uppnå Buddhahood och att rädda alla känsliga varelser. Så, du kan tycka att det verkar överge något, men samtidigt verkar det ha det olika någonting. Vi kan kalla det som transformation eller sublimering.
För det andra, för att skära av lusten och att ta bort kärleken, skulle vi kunna känna igen källan till vårt eget hjärta. Som nämnts ovan skulle vi bo i tillståndet av ingen önskan och ingen kärlek. Att upprätthålla sådant tillstånd ständigt, det skulle vara möjligt för oss att känna igen källan till vårt eget hjärta, det vill säga tomheten. Hjärtat i tomhetens tillstånd är som universum som innefattar allt. Det är också som havet som kan innehålla alla varelser. Så är gränsen för hjärtat obegränsat.
"Nå Buddhas djupaste princip, uppnå lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, att inget efterfrågas utanför, för att inte fästa tao i hjärtat eller att samla karma, har inga tankar, har nej- gör icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva de successiva nivåerna, men nå sitt allra högsta tillstånd "Har du funnit att ett sådant begrepp verkar bryta mot vår kunskap och vad vi har lärt oss från skolan och samhället. Så, om vi använder den tidigare kunskapen eller logiken som lärde oss från skolan och samhället att läsa detta kapitel, kunde vi absolut inte förstå meningen som sagt av Buddha. De flesta människor kunde inte förstå meningen som sagt av Buddha, de missförstår det till och med.
Vi kanske har en fråga. Varför hade Buddha Siddhartha inte lärt sig och talat om Buddha-lagen i nittiofem år, och vad han hade tänkt och vad han hade gjort under den här tiden? Vi kanske tycker att han har tänkt och gjort mycket, inklusive detta kapitel.
Tidigare lärde sig några människor om att inte tänka och inte göra, och föll i dödens tystnad, i fysisk och mental kropp. De förstod inte att meningen som sagt av Buddha är bara ett lärosäte Buddha. När de flesta människor har hört utan tankar, inte gör, och tomheten vet de inte vad de ska göra, för att de inte förstår Buddhas djupa princip. Vad är Buddhas djupa princip? I ett ord är tomhet och existens en. Eller, tomhet och icke-tomhet är en. När vi upplever och behåller tillståndet utan att tänka och inte gör det, kunde vi inse att någon tanke och något som görs inträffade från otänkta och obehagliga. Det är alltså någon situation eller någon sak eller någon existens som uppstått från tomheten, och slutligen skulle de återvända till tomheten.
Att sitta för meditation är ett sätt att uppleva otänkta och obehagliga. I det här ögonblicket är det möjligt för oss att kontakta och känna igen det riktiga jaget. Då skulle vi dessutom erkänna att vår tanke och handling inte längre skulle begränsas av det världsliga värdet eller medvetandet. För tillfället är det möjligt för vår mentala kropp att uppleva den verkliga friheten. Varför? Det världsliga värdet, utsikten eller medvetandet ställs av människan. Alla är fästade i människan, situationen, materien eller fenomenet. Dessa saker är obestämda, eftersom de uppträder från inifrån och utanför orsaker och förhållanden. När någon orsak eller tillstånd försvunnit, skulle inget världsligt värde, syn eller medvetenhet inte upprättas och skulle också försvinna. Det är därför som Buddha sa att allt fenomen är som illusionen. Om vi ​​bifogar sådan illusion, är vi som i mörkret och har inte visdom.
"Har ingenting uppnåtts inuti, inget har krävts utanför" Det betyder att vi inte bör fästa oss på något av vårt inre eller utsidan. Anledningen är precis som ovan nämnda.
"För att inte fästa tao i hjärtat eller att samla karma, har inga tankar, har inget." Även Dao som det som hade sagt i detta kapitel borde vi inte fästa det. Buddhaen sade det, oavsett Buddha-lagen eller Dao som nämnts, vilket är som en båt som används för att korsa floden av lidande. När vi väl har nått befrielsens frihet, behöver båten inte mer. I hjärtans tomhet finns det ingen Dao. Men Dao finns också där. Varför? När vi behöver det använder vi det. När vi inte behöver det sätter vi ner det. Det är därför att inte fästa tao i hjärtat.
"Inte heller för att samla karma" Karma betyder att en handling kan påverka sitt nuvarande liv och det framtida livet. Karmaen innehåller dygdkarmaen och den onda karmaen. De flesta känner till den onda karmaen. Bara få människor känner till dygdkarmaen. Såsom att bli en Sramana , och sätta Dao i praktiken, ses den som dygdkarma. Att göra de goda sakerna och hjälpa andra ses också som dygdkarma. Varför inte samla karma? Här betyder det dygdkarmaen. Det är att påminna Sramana att inte fästa sig vid dygdkarmaen.För att även om en person gör de goda sakerna och bifogar den, skulle det också orsaka besväret i hjärtat och bli ett hinder för att öva Tao. Med andra ord, att inte samla karma betyder att inte samla besväret.
" Har inga tankar, har inget att göra" Som vi nämnde ovan, på grund av att du inte tänkte och inte gjorde det, förstod illusionen av fenomen som uppstått från orsaker och tillstånd, när vi lämnar meditation av sittplatser, är några rätta tankar kunna hända, och vi kan göra några rätta saker, för att gynna andra och oss själva. Trots detta, kom ihåg vad Buddha hade sagt, för att inte samla karma. När vi har gjort något bra, lägg ner det och glöm det.
" Är icke-praktiserande, icke-bevisande, för att inte uppleva de successiva nivåerna, men nå det allra högsta tillståndet av alla." Det betyder inte att vi inte behöver träna Dao eller bevisa det. Det betyder att vi fortfarande måste träna Dao innan vi är i icke-praktiserande och icke-bevisande tillstånd. Såsom att klättra på berget måste vi gå uppåt till destinationen steg för steg. När vi når destinationen eller är vi på toppen av berget är det själv det bästa beviset. Det betyder att vi inte behöver öva mer när vi redan har praktiserat Dao helt. I den djupa meningen, när vi har erkänt kärnan i hjärtat, tomheten, och inser lagen om att göra det, harvi ingenting fått inuti, och vi behöver inget att kräva ute, vad ska vi öva? Vad ska vi bevisa? Ingenting skulle kunna träna och ingenting kunde bevisas. Att öva och bevisa är överflödig i sig .
Som nämnts i det första kapitlet nämnde det de successiva nivåerna av övningsstaten. Den sramanism är den högre nivån. Den Arhat är lägre än sramanism. I det första kapitlet nämnde man att Arhat måste gå 250 ordföranden. Men vi kan konstatera att det inte finns några föreskrifter som bör följas av Sramana . Varför?Svaret kunde hittas i innehållet som nämnts ovan.
”The sramanism inte uppleva de successiva nivåer, men når den egna upphöjda tillstånd av alla.” Thesramanism har redan visat sin frukt Dao förresten av ljudlösa och formlös. Om en person redan har varit på toppen av lycka och frihet, är det inte nödvändigt för honom att bevisa vilken nivå av salighet och frihet han är. Såsom vi redan har mycket lycka till, ska vi behöva bevisa hur många rikedomar vi är? Det är inte nödvändigt, för faktum är där inne.
Även om vi inte är buddhist munk eller Sramana betyder det inte att vi inte kunde eller inte får sätta Dao som sagt i praktiken. Den utåtriktade buddhistiska munken och den buddhistiska icke-munken kan vara annorlunda. Men deras hjärta och sinne med att öva Dao är ingen skillnad. I den moderna tiden bör kvinnorna inte uteslutas. Kön skulle inte vara hinder för att öva Tao och bevisa Dao. English: (Chapter 2)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-2-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 13:39 TaoQingHsu Den grundläggande kunskapen om att lära Buddha (uppdaterad den 2017/07/02)

Buddhastaty, medkänsla och visdom, Taipei National Palace Museum, Taiwan
  1. Vad är skillnaden mellan en Buddha och en Bodhisattva?
När någon har helt upplyst, befriats från lidandet av den mycket visdom och känt all sanning, under tiden, har den inte längre rädsla i hjärtat, och kan använda sin stora kraft av vänlighet och sympati för att rädda alla levande varelser, för att låta dem befriar från lidandet i liv och död. Vi kallar en sådan "Buddha" för att hedra den. På kinesiska språket kallar vi det ”Fo”, som översätts från kinesiska ord och dess originalspråk är också från sanskrit.
När någon följer Buddhas väg, har den emellertid ännu inte helt upplyst, och har fortfarande några hinder i hjärtat om olägenhet och vad som känt, även om detta, kan det använda sin kraft av vänlighet och sympati för att rädda känsliga varelser, vi kalla den personen "Bodhisattva" för att hedra den. På kinesiska språket kallar vi det "Pusa", som också översätts från kinesiska ord och dess originalspråk är från sanskrit.
Det finns två typer av Bodhisattva. Den ena är buddhistisk munk eller nunna. Den andra är varken buddhistisk munk eller buddhistisk nunna. Vissa översättare använder ordet ”lekperson” för att representera icke-munk eller icke-nonna som lär sig Buddha, men jag använder inte detta ord. Jag föredrar att använda ordet ”bostadsvetare, husforskare eller levande-lärare” vilket betyder den person som lär sig Buddha väl i familjen. De lämnar inte familjen för att lära sig Buddha. Samtidigt äger de svårare att lära sig Buddha, jämför med den buddhistiska munken eller nunna. I buddhistiska skrifter kallas hus-forskarens Bodhisattva också dygdigt forskare. Det nämns från The Sutra of an Upasakas föreskrifter.
"Fo" och "Pusa" är lättare att recitera och komma ihåg. Dessa två ord skulle också användas på denna webbplats för Buddhas undervisning.
  1. Vad är Buddhas lära?
I ett ord är det följande:
Att inte göra alla onda saker,
Men att göra alla dygd saker,
Och för att rena vårt eget sinne själv,
Detta är alla läror från Buddha.
  1. Vad är Buddhas natur?
Buddhas natur finns i alla och alla levande varelser. ”Tathagata” är ett annat ord med samma betydelse som ”Buddha”. På kinesiska översätts "Tathagata" till "Rulai" som översätts från kinesiska ord. Det betyder att det varken kommer varifrån eller går till någonstans. Det kommer som det är.
Alla levande varelser har dygden av "Rulai (Tathagata)" -visdom, varför, men varför det inte går att uppnå, eftersom någon illusion, besatthet, uthållighet i absurd tanke och envis sinnet är i deras hjärta. Om de kan överge den kommer all visdom och naturlig visdom att dyka upp i hjärtat omedelbart.
Ovanstående ord nämns i den buddhistiska skriften. Det betyder att alla levande varelser har Buddhas natur.
  1. Vad är de fyra omätliga hjärtan?
De fyra omätliga hjärtan är som följer:
Hjärtat av vänlighet (välvilja, barmhärtighet).
Hjärtat av sympati (empati, medkänsla).
Hjärtat av glädje (stor glädje och glädje).
Hjärtat att överge (ge upp, släpp det, lägga ner det).
Det är viktigt för oss att tänka på de fyra omätliga hjärtan, när vi lär oss och utövar Buddha-lagen.
  1. Vad är de tre skatterna?
De tre skatterna är följande:
(1) Buddha
(2) Buddha-lagen eller Buddhas doktrin
(3) Personen som helt har förstått Buddha-lagen och har genomfört den eller praktiserar den. En sådan person hänvisar mest till den buddhistiska munken eller nunna. I vid betydelse hänvisar det också till bostadsforskare, husforskare eller levande forskare som vad jag har nämnt.
  1. Vad betyder "Na Mo" i buddhismen?
"Na Mo" är translittererad från sanskrit och används i Kina och Taiwan sedan forntiden. "Na Mo" betyder "återvända till" eller "bero på". När vi återvänder till eller är beroende av de tre skatterna i buddhismen som sagt, som om vi har sökt eller hittat en fristad i liv och död, och vi kan befria oss från lidandet i liv och död.
  1. Bör jag återvända till och bero på de tre skatterna i buddhismen?
Buddha sa:
För att förstöra allt lidande, eliminera nöd och uppfatta lyckan med den högsta tystnaden och utrotningen, är det därför folket återvänder till och beror på de tre skatterna.
Buddha sa också:
Återvända till och beroende på de tre skatterna är alla oändliga goda Buddha-lagar och är också roten till Bodhis visdom.
  1. Vad är Buddhas lag eller doktrin?
Allt, inklusive den materiella och andliga världen eller saker, är Buddhas lag eller doktrin.
  1. Vad är meningen med ”Buddhas lagdörr”?
Låt oss föreställa oss att det finns en osynlig dörr genom vilken vi kan komma in i ”lagen eller Buddhas doktrin”. Det innebär att om vi accepterar någon ”Buddha-lagens dörr” praktiserar vi den. Det betyder också den metod med vilken vi kan komma in i befrielsen. Dessutom kan vi använda metoden för att befria andra. Det finns många "lagdörrar till Buddha eller Bodhisattva" som det skulle kunna befria oss och andra. Varje Buddha eller Bodhisattva har sitt eget namn. Till exempel, om någon har ett namn "lycka" och en dag som är upplysta, kan det kallas "Buddha lycka" eller "Bodhisattva lycka". Generellt sett är namnet Buddha eller Bodhisattva mer oroat över dess egenskaper eller karaktärer.
Och sådan Buddha eller Bodhisattva har skapat sin speciella lagdörr, till exempel lagdörren till Buddha lycka. Om vi​​följer och praktiserar lagdörren till Buddha lycka, som också innebär att vi återvänder till och är beroende av en sådan Buddha, kan vi gradvis befria oss från lidandet och uppnå lyckan och lyckan.
  1. Vad är ”lagdörren för att recitera och upprepa ett Buddhas namn”?
Genom att recitera och upprepa ett namn på Buddha kunde vi koncentrera vår tanke och sinne så att det också kan hjälpa oss att eliminera vår dåliga tanke och all illusion dykt upp i vårt sinne. Under tiden kunde vi ansluta till Buddhas löften för att få skyddet genom att recitera och upprepa deras namn med titeln Buddha eller Bodhisattva.
När vi kallar det är det som om vi kallar någons namn. Det skulle komma att se oss och försöka förstå vad vi behöver och vad det kan hjälpa oss. Det är som en tjänare. Men i själva verket är det en gud, en dygdig ande. Så det är bättre för oss att respektera det, som om vi borde respektera tjänaren. Faktum är att förhållandet mellan en gud, en Buddha, en Bodhisattva och oss är lika. Varför? I kroppens tomhet är allt lika.
  1. Vad är "Zen" i buddhismen?
Det är en person som är mycket bekväm och bekväm.
  1. Vad är buddhismens disciplin?
Kortfattat, för den buddhistiska icke-munken eller icke-nunna, måste den bara följa de fem buddhisdisciplinerna som nedan:
Att inte döda andra och sig själv.
Att inte stjäla.
Att inte ha sex på felaktigt sätt. Det vill säga, inte skada dig själv och inte skada andra, och vara till respekt för varandra.
Att inte ljuga.
Att inte ta alkohol eller olagligt droger.
  1. Vad är lagen om orsak och resultat i buddhismen?
I korthet är en tanke en orsak som kommer att resultera i varje handling och slutligen uppstå i någon konsekvens. Därför betonar det särskilt vid att lära sig Buddha att den första tanken borde bygga vid en rätt positiv tanke för alla väsentliga varelser, eftersom en god tanke kommer att resultera i en god handling och en god effekt kommer att uppstå i slutändan. Dessutom är alla tankar som en apa som hoppar upp och ner, hit och där. Det betyder att varje tanke är instabil när som helst. Så hur man håller tanken i ett stabilt sate i åtanke är också mycket viktigt för att lära sig Buddha, eftersom det också är en orsak som bör skyddas och inte påverkas av några dåliga förhållanden utanför. Därför finns det ett ord som säger att: ”Allmänheten fruktar resultatet, men Bodhisattva fruktar alla orsaker.”
  1. Vilka är de sex befriingsmetoderna för att uppnå Buddhahood?
I korthet är de sex metoderna följande:
Ge alla levande varelser de materiella sakerna, visdomen eller rädsla.
Utföra buddhismens disciplin.
Tål all förnedring.
Specialiserat sig på att lära sig Buddha och förbättra det dag för dag.
Meditera i Zen och håll dig stabil i åtanke.
Väx vår visdom.
  1. Vad är det rena landet i Buddhas undervisning?
Kort sagt, när vi har renat vårt hjärta, har vi skapat vårt eget rena land i hjärtat på samma gång.
  1. Vad är fördelen med att lära sig Buddha?
Det gynnar oss och andra människor. Det växer vår visdom, befriar oss från lidande i liv och död och låter oss få ett fredligt och gott liv.
  1. Vad är Bodhi-hjärtat?
Bodhi är translittererad från sanskrit och har de oändliga betydelserna.
Kort sagt betyder det de fyra omättliga hjärtan som nämnts. Oftast betyder det Buddhahood.
Om vi ​​vill använda Buddhas undervisning i praktiken måste vi odla Bodhi-hjärtat i början.
Generellt sett är Bodhi-hjärtat en motivation att hjälpa alla levande varelser att vara fria från allt lidande.
  1. Bör jag böja mig för Buddhas eller Bodhisattvas skulptur?
I Asien är det att böja sig för Buddhas skulptur för att utbilda vårt hjärta att vara ödmjukt och respektera andra. För att respektera andra är att respektera oss själva. Men de flesta allmänna människor förstår inte den verkliga betydelsen. Om du förstår denna betydelse är det inte nödvändigt för dig att böja dig för Buddhas skulptur. Men om du vill använda den här metoden för att träna dig att vara ödmjuk är det upp till dig. När man tänker på det och praktiserar det kan alla vara ”Buddhas eller Bodhisattvas skulptur. Det vill säga, alla är Buddha eller Bodhisattva i vårt hjärta. Då kunde du verkligen bli av med träldomen i form och respektera andra uppriktigt.
  1. Bör jag vara vegetarian om lärt Buddha?
Nej. Det är inte nödvändigt att vara vegetarian. Att vara vegetarian handlar inte om medkänsla. Att äta mer grönsaker är dock bra för vår hälsa och bra för jorden.
  1. Bör jag lära mig Buddha?
Den sjätte grundaren av Zen i Kina, mästare Hui Neng, hade sagt att:
Buddha-lagen är i världen,
och skulle inte avvika från den världsliga känslan.
Att lämna världen för att leta efter Bodhi (högsta visdom)
som krävande för kaninens horn. (Kaninen har inga horn, vilket också betyder att det är omöjligt.)
I korthet betyder det att de världsliga olägenheterna och problemen är Bodhi. Varför? Hur kan det vara möjligt? Att lära sig Buddha är att förvänta oss att vi blir Buddha någon dag. För de moderna människorna är det mer bekvämlighet att lära sig Buddha med modern teknik, vilket skulle hjälpa oss lättare att förstå lagen eller Buddhas doktrin. För att följa Buddhas väg är det inte nödvändigt att lämna världsgruppen eller att vara en buddhistisk munk eller en buddhistisk nunna. Det vill säga, vi behöver inte lämna vår familj eller vårt land för att lära oss Buddha. Vi kan lära oss Buddha i vårt världsliga liv. Det viktigaste är att följa en god och positiv lärare. Det är omöjligt att uppnå Buddhahood utan en lärare. Det betyder att för att vara Buddhahood behöver en mästare. Huruvida du ska följa det goda och om du ska ha ett positivt val som beror på dig.
  1. Vad ska jag göra om jag nått Buddhahood en dag?
Om dagen kommer kommer du att veta vad du ska göra.
  1. Är en Buddha en allsmäktig person?
Nej det är det inte. Det kunde inte rädda två slags människor för att låta dem vara fria från lidandet. Det vill säga, en typ av människor är de som inte har någon möjlighet att veta eller möta en Buddha. Den andra typen av människor är de som inte tror Buddhas undervisning.
Den ytterligare och djupa undervisningen om Buddha kommer att finnas i kursen.
Vi välkomnar dig att lära dig Buddha med oss ​​på entitetskursen eller på webbplatsen.
English: The Basic Knowledge of learning Buddha (updated on 2019/07/02)
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2019/09/den-grundlaggande-kunskapen-om-att-lara.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.02.14 14:14 Arknell Alla Hjärtans Dag årskrönika: Kaka utan Maka Edition

Disclaimer 1: det finns många singlar som inte bryr sig överhuvudtaget om Alla Hjärtans Dag och heller inte förstår varför andra kan påverkas av denna dag. Denna tråd riktas inte till er. Om du redan är bekväm i att vara ensam idag, all kraft åt dig.
Disclaimer 2: jag är inte admin eller mod och detta är inte officiell sweddit-utsaga.
Disclaimer 3: inga av dessa råd är uppmaningar utan förslag. Så take it or leave it. ;
Och för er som redan har kvällen säkrad med partner, snälla: utöva självbehärskning, ingen Humblebrag eller "För mig som är nyligen sambo/gift kan jag verkligen relatera bla bla bla"-inlägg. Låt singlarna få ha denna.
Safe Space
Jag är emot uttrycket ”Safe-Space” eftersom livet inte bryr sig om oss små jordgubbars och jordgummors känsligheter, och ett träd i blåst får starkare rötter, men denna tråd är tänkt som en brofist, en kram, en liten eld i snön och en pösig bakelse för alla singlar som av tusen olika anledningar inte har någon att uppvakta och skämma bort och ha pirr i magen för ikväll, men som innerst inne skulle vilja det, när alla argumenten om ”Amerikansk kommersialism” och de vanliga flosklerna passerat.
Det spelar ingen roll hur mycket muskler en person kan ha, eller FB-vänlistestorlek, eller anställda under sig. Alla människors hjärtan är produkten av ett helt liv av händelser, och en tagg i tassen kan bäras med oavsett samhällsstatus och resurser, för vi är alla barn innerst inne, alla 7.5 miljarder av oss på denna lerboll som störtar genom rymden. Alla låtsas som att det är normalt att vara en tänkande och twittrande apa.
/sweden
/sweden har nu 230 000 läsare, hela 40 000 mer än förra Hjärtedagen, och många har kanske nyss kommit ut ur en relation, eller har fortfarande ont trots att det har gått ett eller flera år sedan uppbrottet. Andra kanske aldrig haft en relationspartner, och det finns också tusen anledningar för det, från medberoende till andra livets smällar de inte äger någon skuld i, eller kanske ens partner tagits ifrån en.
Det kan ibland behövas lite tröst i ett samhälle där alla strömningar och värdegrunder pekar mot tvåsamhet till varje pris. Google doodlen är här, TV-reklamerna är här, plakaten i affärerna är här, alla Valentines-memes är här. Ni som haft en läskig partner som manipulerat men som är ute ur ert liv nu, njut av friheten. Kom bara ihåg att ni inte är mindre värda för att ni inte har nån, även om både familj och vänner passivt givit er de signalerna hela era liv, utan att de tänkte på det. Förlåt dom, för vi sänder alla ut meddelanden om hur vi tycker allt ska vara.
Ha is i magen
Var heller inte för snabba med att kasta er in i en ny relation bara för att hinna med Alla Hjärtans Dag ”för det är så man gör”; vare sig det är en KK-dejt eller Tinder, om ni går för fort fram utan att utvärdera den andre kan ni bli sittandes med ett ännu större problem (könssjukdom, graviditet, våld) eller bli fast i en relation som bara stjäl 6 månader från ert liv utan att ge nåt annat tillbaka än snabb tillfredsställelse (”instant gratification”), som inte går att sätta in på bank eller bygga hus på. För många är Alla Hjärtans Dag lika irriterande och jobbig som jul och nyår kan vara för dom som inte har sina föräldrar eller släkt kvar, och saknar dom.
Tålamod är ett svårt koncept, för dom gånger man behöver det mest är dom gånger då tålamod är svårast att samla ihop. Plugg-ångest, bokslut, jobb-utvärdering, det finns massor med situationer då det känns omöjligt att ha is i magen. Det går dock att öva upp.
"Lova inte saker när du är glad, svara inte nån när du är ledsen, och ta inte beslut när du är arg". Ibland kan livet välsigna dig så att du öppnar en dörr och stänger en annan, och först flera månader senare upptäcker du att den andra dörrens val hade varit katastrofalt. Lita till ditt omdöme, vilket bara går när du är stilla.
We're all smelly monkeys but I like you
Ha tålamod och låt andra vara glada för att dom hittat någon, för dom var kanske ensamma igår, och dom kan inte hejda sin glädje utan måste pussas i tunnelbanan, för dom har gått och törstat en lång tid. Eller så är dom asdryga brats, det går inte att säga i stunden. Om du är öppen och redo att jobba för det, så kommer din chans. Men det måste inte vara idag. Idag kan du bara ta det lugnt. Träffa kompisar, eller kolla en film med en mugg varm Oboy (undvik kanske tre flaskor vin), och vet att du inte är ensam.
Många människor gör det väldigt mänskliga misstaget att definiera sig själva utefter sin relation, eller sin titel eller sina ägodelar, och allt detta kan tas ifrån dig. Kanske du mår bra just nu för att du fick ett nytt jobb, eller en ny partner, eller vann på lotto. Om detta plötsligt skulle tas ifrån dig, och du inte är trygg i dig själv, kan det kännas som att mattan rycks bort under fötterna på dig. Att vara bekväm i sitt eget sällskap och inte spendera varje ensam stund i verklighetsflykt, förströelse, eller distrahering kan vara en livslång övning.
Medkänsla
I dessa dagar av extremism (såväl muslimsk som kristen, eller politisk) är det lätt att bli van att vakna upp på morgonen, slå på mobilen, och få sitt dagliga hat.
Lövfrågan
Har du precis upptäckt cannabis sista året, efter allt weedande i västerländska pop-kulturen sista åren? Alla Hjärtans Dag kanske gör dig extra sugen en sådan dag. Och det är ju din ensak. Men efter idag: har du testat att gå en vecka utan puff? En månad? Hur mycket kontroll har du över dina vanor? Testa din beslutsamhet ibland.
Vi står inför en helt ny generation som kommer att prövas på många sätt (internet, film, datorspel) och dom kommer i många fall ha mycket sämre förutsättningar och metoder för att stå ut med sociala medier, och mycket mindre tilltro till sitt samhälle och sina föräldrar än vad du hade. De behöver känna tilltro till livet innan de börjar utforska världen utan en karta. Världen förändras mycket snabbare än vi hinner med att filma "Anslagstavlan"-klipp för att täcka in det. Var ett föredöme.
Lev på dina villkor, när du tagit reda på vad de egentligen är.
Glad Alla Hjärtans Dag!

submitted by Arknell to sweden [link] [comments]


2019.01.18 08:45 sprakpolisen Veckans ordspråk - Finns det hjärterum, finns det stjärterum

Innebörd: A) Bokstavligt, plats för rumpan: Om man har en gästvänligt inställning går det alltid att klämma in en person till även om det var trångt redan från början. B) Bildligt, ej fysisk plats: Det går att hitta tid att lägga på en uppgift om man bara tycker att den är tillräckligt intressant.
Exempel: ”Tjenare grabbar, det ser trångt ut runt bordet. Jag sätter mig i köket” sa en av gästerna. ”Nej, vi tränger ihop oss i soffan så får du plats med, finns det hjärterum så finns det stjärterum” sa värden.
Bakgrund: Uttryck med samma innebörd har funnits länge men man har använt lite mer rumsrena ord än stjärt. ”Der som är hjerte-rum, der är sänge-rum” eller ”Der hjerterum är, der är ock husrum”. En annan intressant sak som kan vara relaterat till detta ordspråk är att vi i Sverige har hjärtan som symbol för utedass och att det förr var vanligt att ha ett hjärta på dörren in till dasset, något som följt med in så att vi nuförtiden har det på toalettdörren. Kan det vara så att ordspråket har inspirerat till detta bruk eller är det tvärt om så att symbolen har inspirerat till ordspråket? Det är högst oklart om det finns något samband men det passar onekligen bra. Man sätter ett hjärta på dörren för att visa att symbolisera att detta är ett ”hjärterum” och så får man själv dra slutsatsen att det finns stjärterum där inne. Ett dass är ju i princip inget annat än just ”Stjärterum”, bokstavligt talat. Att ett upp och nedvänt hjärta ser ut som en stjärt är nog ett rent sammanträffande, eller….
submitted by sprakpolisen to sweden [link] [comments]


2019.01.01 02:52 Retardedrunner Gott nytt år mina bekanta, vad ni än går igenom så hoppas jag att ni klarar er! Ni är otroligt viktiga o det finns alltid någon som uppskattar er. Om ni vill lätta era hjärtan så kan ni alltid PM’ a mig om det behövs <3

submitted by Retardedrunner to sweden [link] [comments]


2018.08.26 21:40 mollpe Sweddit Universalis Awards S13.5 RESULTAT

Prisutdelning av de åtråvärda titlarna för S13.5!
Jordskredseger till Neuron - Ungern
Med motivering som:
- "Ungern var ett mer slagfält än land. Det var ingen som förstod att Neuron skulle bygga kroppar på höjden när han skulle "bygga på höjden" "
- " Konstant krig mot Västeuropa i blodiga krig under flera hundra år. Han förtjänar det här helt klart. "

Väldigt jämt, men med en röst vinner SilverLi - Ruthenia
Med motiveringen:- "Den jäveln dödade mig!"

Ja, tänka sig, så tokigt det kan bli i ett game av EU4 :D. Grattis!

Med stor marginal från resterande nominerande, på delad första plats: Desertfox - Frankrike och Stabshot - Great Britain. Kanske passande att de fick dela på titeln.
Med motiveringarna:
- "Dessert & Stab spelar ju som att de är tvungna att helt dela utrikespolitik/spelar coop på två länder. Så dom två "
Som ett extra pris skulle kanske en romantisk resa för två lämpa sig? Grattis!

Neoshe.... Nej, faktiskt inte! Med en härlig combobreaker tar Stabshot hem denna titel för säsongen.
Med Motiveringarna:
- " Jävligt duktig på att skryta om allt möjligt. "-* " Stabshot på Storbritanien var en baddar på att skryta om sina inkomster *"
- " Satt och skröt om sin inkomst varje söndag utan undantag. "
- " Skröts väldigt mycket om både skill och hans inkomst "

På Redcoat-fronten intet nytt verkar det som. Sann britt, grattis!

Delad plats mellan NotTrulyEvil - Ottomans, Silverli - Ruthenia samt Stoffe - Bharat
Med motiveringarna för respektive vinnare:
NotTrulyEvil: - " NotTrulyEvil som lyckades övertyga hela världen, till och med ärkerivalen stabshots allierade ville att han skulle få vinna och att stoffe ska döden dö. "

SilverLi: - " Han satt i en av de värsta möjliga områdena i världen och lyckades leva och växa. Starkt jobbat. "
Stoffe: -" Att man kan få Asien på sin sida, hela Indien och sedan inte ha några fiender och bara sitta som en valross i 400 år är imponerande. "
Man får ta och gratulera alla er tre!

Neuron - Ungern tar hem denna kategori.
Med motiveringen:
- " Om det finns någon annan som varit nersiegad mer än Ungern måste jag vara blind. "

Som nämnt ovan, "mer slagfält än land". Grattis!

Med nästan alla röster, DeumVerum - Danmark
Många tyckte det var tråkigt att han var tvungen att sluta spela. Och en titel gjorde han sig förtjänt av under den tid han var med!Stort Grattis.

Mycket jämt men SilverLi - Ruthenia går hem med segern
Med motiveringen:
-"lyckades trots alla spelare runt sig. "
Grattis-grattis!

Än en gång får SilverLi - Ruthenia en titel.
Med motiveringarna:
- " Silverli(Ruthenia) Som styckades mycket och väl de sessioner han inte närvarade men lyckades ändå hålla sig relevant säsongen igenom "
- " SilverLi - Ruthenia: Var borta en session där alla tog 50%, kom tillbaka och tog tillbaka allt med ränta. "
- " Ruthenia som var uträknad gick tillbaka för att mörda moskva "

Stort Grattis igen! Får vi se en till titel kanske ;)?

Tänka sig SilverLi - Ruthenia tar hem även denna titel, mycket jämt mellan honom och Plz - Polen.
Man får hoppas att spelare inte håller grudges mellan säsonger! Grattis

Delad första plats mellan Neoshero - Papal States samt Stabshot - Frankrike
Med motiveringarna:
- " Stabshot som ger sig på alla våra nybörjare denna säsongen, usch och fy på den här grabben! "
- " Neoshero lyckas mörda allt i närheten av Italien och få det att låta som att det är normalt att Påven enar Italien på 40 år. "

Stor seger för Zeppelin - Uesugi!
Med motiveringarna:
- " Japans flagga i Japan var riktigt kul att se."
- " Zeppelin som bestämde sig för att stoppa ett krambox i japan"

Alltid härligt med tydliga mål, som även går i uppfyllelse! Grattis.

Delad första plats för den mest åtråvärda titeln (helt klart objektiv bedömning).
Trazan - kommentator samt Neoshero - Papal State
Med motiveringen:- "Kommentator: Roliga videos, bra memes och god kommentering. Mycket bra! "

En liten shoutout till ToGoodLooking som fick en nominering för den enda videon under säsongen.Här med motiveringen:- "Togoodlooking pga liftarn är tillbaka videon "

Neoshero vinner denna titel, med bara en röst. Tyvärr saknas motivering :(Grattis... I guess? :P?

Delad första plats mellan Neoshero - Papal States och SilverLi - Ruthenia.
Med motiveringar för SilverLi:
- "Silverlii, han ville ju inte dö... "
(Dock röstade SilverLi på sig själv här, men om man verkligen vill ha en sådan titel varsågod!) :DGrattis!

För S13.5 går den största och mest åtråvärda titeln (efter propagandaminister såklart) till ingen mindre än Stoffe - Bharat.
​Med motivering:- "En grym spelare, skicklig diplomat och en fruktansvärt skicklighet spelare att gå under radarn. "
Bra jäst! Till nästa säsong ser vi gärna att du avinstallerat "Diceroller.exe" från datorn.
Ingen vinst i score denna gång, men spelarnas hjärtan vann du. Stort grattis!
submitted by mollpe to SwedditUniversalis [link] [comments]


2018.04.09 18:37 revokatt TEMA Y/I, A/E, U/EW

Läraren försöker att tysta ner klassen. Om eleverna inte är tysta är det omöjligt att lära ut.
Eleverna pratar oavbrutet i klasserna. Eva är utan tvekan den värsta av alla eleverna. Hon går inte att få tyst på.
Ibland orkar läraren inte med och går ut ur klassrummet. Då blir eleverna om möjligt ännu stökigare och pratar ännu mer.
Läraren knatar iväg till rektorn för att få hjälp med dessa högljudda barn. Men rektorn säger att han inget kan göra, barnen har rätt att prata om dem vill.
Ibland kan läraren inte hjälpa sig utan börjar skrika på barnen att vara tysta. Tyst! TYST! TYST! skriker hon. Det hjälper ibland, men bara en kort stund.
Den enda gången barnen är tysta är när fredagsfilmen visas, eller när det är prov. Under proven kan man höra barnens hjärtan slå, så tyst blir det. Alla barnen är nervösa, såklart. Utan ett bra provresultat vet man inte hur livet kommer att gå.
I svenska är det viktigt att komma ihåg att bokstäverna -ar i slutet av ett ord, till exempel pratar eller tjatar, måste uttalas med ett tydligt a-ljud. Man ska inte säga “prater”, utan man säger att man “prat-A-r”.
På samma sätt är y-ljudet i svenska olikt i-ljudet. Y-ljudet säger man på ett djupare sätt, t.ex att någonting finns under “ytan”. I-ljudet är ett tystare, försiktigare ljud som görs högre upp i munnen och ofta är väldigt svårt för utlänningar att uttala. Försök själv:
Ida glider på isen.
I Idas väska finns en isbit.
Isbiten föll in i Idas väska när hon ramlade på isen.
Ida fryser väldigt mycket, men hon kan inte förstå varför.
Ida springer hem så fort hon kan och skakar om sig för att bli varm.
Isbiten smälter till slut, och Ida känner sig mycket bättre.
Utanför smälter isen långsamt eftersom sommaren närmar sig.
Ida ser fram emot sommaren, för vintern är mörk och kall i Sverige, och dessutom alldelles för lång. Vintern gör en verkligen utmattad.
submitted by revokatt to MonikaSvenska [link] [comments]


2018.02.16 09:01 Isterpuck Alla HjärTF2-Fredagsans dag

Tjoflöjt på er.
Som ni kanske märkt så inföll årets upplaga av alla hjärtans dag (a.k.a. bitter-och-ledsen-singel-onsdagen) dagen efter fettisdagen.
Vilka var det som bestämde detta? De ville ju bevisligen att alla skulle bli så tjocka som möjligt, för att få maximalt med miserabla, tjocka och ensamma nördar i världen.
Är det reptilmänniskor?
Dödskalle-fejs-lirarna från They Live?
Främmande civilisationer som bor under marken enligt Hollow Earth-konspirationsteorier?
Inget vet.
En sak som vi dock vet är att det finns en rykande färsk sponsorvideo att titta på.
Mumbleserver:
mumble://mu.rovanion.se
TF2-server:
steam://connect/tf.rovanion.se/critmarie
Som vanligt är lösenordet "critmarie" och tiden är 19:00 (det gör inget om man är tidig, eller sen, eller lagom, eller inte kommer alls)
FFFF (Förbannat Frekvent Frågade Frågor) som inte är low F-ort
F: Vad är TF2?
S: TF2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, även kallat TMToIP-program(Taskig MikrofonTeknik over IP), som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop, konstiga politiska åsikter och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har någon mikrofon (eller dålig mikrofonteknik som Isterpenis.)
F: Hur länge håller det på?
S: Ett tag, sluta skriva "Det var ingen som spelade :*(" om du kommer in klockan halv fyra på natten. FÖR HELVETE
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: She's an easy lover
S: She'll get a hold on you believe it
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
F: Varför använder ni Mumble? Använd Discord istället; det distribuerar ju lösenord, chatt och talade ord till okänd part via CloudFlare!
S: För att rovanion bokstavligen är Norci och hatar frihet, skoj, glädje, kärlek och alla andra saker som inte har öppen källkod. Skämt åsido så är Mumble open source, och den enda nätverkstrafiken är den som går mellan användarna och Rovanions server. Eftersom Discord inte har öppen källkod så kan det vara så att det man säger skickas till NSA, FRA, HIV eller kanske ICA. mu.rovanion.se - med integritet i fokus
F: Varför inte spela Overwatch istället?
S: För att vi hatar att ha kul och vill stöta bort nytänkande individer från den klump med tragisk sörja som är TF2-fredag. Sen spelas det tillräckligt med Overwatch av folk på Mumble under resten av veckan ändå. Det är alltid ett jävla tjat om att ulta och andra termer som kidsen använder. Sen så är det så pass många inne så att de inte skulle få plats på en server, ett problem som man inte har i TF2.
F: Om jag börjar ställa samma fråga varje vecka, hamnar den på FFFF då?
S: Nej.
submitted by Isterpuck to sweden [link] [comments]


2016.05.20 15:26 luucasek När ska vi sluta lura oss själva?

Jag som många andra är oroliga för vårt fosterland. Det borde alla vara. Men det handlar inte bara om oss. Människor flyr terrorn som präglar deras vardag. Familjer splittras och unga människor tvingas på flykt. Hemskt? Oerhört. Detta är fakta vi alla vet och vi ska hjälpa utsatta människor!
Men vi har ett stort problem i Sverige. Något som verkar vara en biologisk mutation i vårt tänkande och agerande. Vi är nämligen fega. Oerhört fega. Vi har på ett underligt sätt tagit till oss rollen som moralpolis för att visa omvärlden vilket gott föredöme vi är. I Sverige är alla välkomna. Tanken är god, ett mångkulturellt samhälle vill alla förnuftiga människor ha. Men finns det en gräns?
Att se ett land i form av ett företag är grovdraget. Men en del beslut och handlingar påminner mycket om företagsekonomi. Alla som har eller driver företag vet att de som vinner är dom som lyckas förutspå framtiden bäst. Detta kommer nog hända. Att sätta upp en budget och därefter följa den är essentiellt för företagets överlevnad.
Redan 2010 när den arabiska våren bröt ut och man visste att det skulle bli oroligheter. Egypten bytte ledare, Libyen blev ruiner, Irakiska regeringen började förfölja och mörda sitt egna folk, ISIS födelse var ett faktum. Europa rustade för en flyktingkatastrof. Politikerna satte sig ner och räknade. "Så här mycket resurser har vi, så här många klarar vi av att hjälpa". Precis som vilken VD eller styrelse som helst hade gjort. Men inte Sverige. Sverige gav sig direkt på danskarna och skulle som storebror läxa upp lillebror i moraliska frågor. Dom va rasister, tog inte sitt ansvar.
Ansvar. Det ordet som vi hört mest av de senaste åren. "Sverige har tagit ett stort ansvar". Det Sverige har gjort är precis tvärtom. 1991 räknade man att Sverige hade tre så kallade utanförskapsområden, alltså tre områden där arbetslösheten låg på 40% eller mer. 2012 var antalet 186. I en del av dessa områden råder inte Svea Rikes lag, det styrs av organiserad brottslighet, i vissa fall råder diverse religiösa lagar och kvinnoförtrycket är utbrett. Men mot min förvåning anser inte alla att detta oerhörda misslyckande som samhälle, ens är ett misslyckande. Har man som politiker eller som medborgare tagit upp problemet är man inte human, man är en rasist. Så inga direkta åtgärder har gjorts. "Det löser sig" är tankegången.
Vi öppnade våra hjärtan, vi visade världen vilket föredöme vi är. Vi visade rasisterna på andra sidan sundet vilka känslolösa människor dom är. Bra Sverige. Men när verkligheten slår den ena efter den andra hårt i ansiktet har vi börjat inse. Detta går ju inte. Vi måste få hjälp. "EU ni måste hjälpa oss, ni måste också ta ansvar!"
Vi har skämt ut oss, vi står med mössan i hand och kliar oss på huvudet och undrar vad som gick fel. Men åter igen, istället för att göra något sprids felaktig information att flyktingkrisen kommer gynna Sverige ekonomiskt. Dessa lögner och denna feghet som präglar det svenska styret kommer tillslut leda till en välfärdskollaps utan dess like. Då hjälper det inte att säga "Vi tog vårt ansvar"
Ansvaret ska tas mot ungdomarna i de svenska förorterna som aldrig kommer få känna den bästa känslan av alla. Känslan att veta att man är svensk. Dom kommer få fortsätta leva i utanförskap, vi kommer tycka synd om dom. Men ingenting kommer göras.
Vi ska hjälpa, men på rätt sätt.
submitted by luucasek to svenskpolitik [link] [comments]


2016.04.28 22:42 Bunnylove_ Tjejen "glömde" på p-appen, går det att göra något?

Hon upptäckte nyss att den stod och tickade på 1300 kr, på en parkering hon inte varit på.
Finns det något man kan göra ifall p-bolaget inte har värme i sina hjärtan och stryker det?
Det går eventuellt att bevisa att parkeringen inte har använts, iom att jag är den som använder bilen till 95% men jag vet inte vilken tid/datum den slogs på ännu
submitted by Bunnylove_ to sweden [link] [comments]


2016.04.10 13:50 StefanStenStark Sweddit Universalis S04 E1 ikväll 19.00

Vi har gått igenom 3 säsonger där känslor har dansat på våra hjärtan med sorg och glädje. Nu är vi redo att ge oss ut för en fjärde gång och för vissa av oss blir det den första. Det enda du behöver är spelet Europa universalis 4 och vara på servern före kl 19.00
Viktig information.
Vi startar kl 19.00 var inne på europa univeralis server och var redo då.
Du behöver vara inne på europa universalis servern vid titel sweddit och lösenordet knugen.
Var gärna inne på mumble servern. mumble://mu.rovanion.se
För mer info gå in på wikin. https://www.reddit.com/sweden/wiki/sweddit_universalis
Eftersom detta är den första episoden på den här säsongen så kommer jag slänga upp reglerna här. Reglerna går att hitta i steam gruppen också!
Regel 1. (Krig mellan spelare)
a) När der sker krig mellan spelare så får fredan max gå upp till 100%
b) När det sker ett block krig med flera olika krig mot samma mål så räknas det som ett krig där 100% reglen gäller mot båda sidorna. Det är fortfarande möjligt att göra separata freder men ingen sida får ta mer än 100%. Anfallar sidan ska även skriva att det är ett block krig i de två första månaderna. Om anfallar sidan inte skriver detta så kan försvarar sidan välja att hantera det som separata krig
c) Det är möjligt att ta land från spelare som inte är warleader men det räknas till den totala 100% freden
Regel 2 (Nya spelare)**
Spelare som är nya kan fråga om 10år där den inte kan bli attackerad detta skyddet försvinner om den nya spelaren anfaller någon.
Regel 3 (Spelare som tappar uppkopplingen och rehost) **
a) Om en spelare tappar sin uppkoppling så är den skyddad till nästa rehost. Om den inte kommer tillbaka till rehosten så gäller 4 b
b) Om en spelare inte kommer till omgången så är det fritt fram att anfalla den men den som anfaller får inte ta mer än 50% i freden.
c) när vi är mer än 20 spelare så rehostar vi när det behövs men vi rehostar inte mer än en gång per timma förutom om många spelare tappar uppkopplingen/desyncs ca 20%
Regel 4 (Förstör inte!)
a) Att ta massor av lån och skicka pengar till andra spelare för att sedan se ditt eget land förstöras är inte accepterat och kan leda till att spelaren inte får vara med i fortsättningen
b) Att byta namn på alla provinser till samma namn eller att byta namn på provinser till helt opassande namn så som ”göran persson vet inte vad en budget är” eller ” Reinfeldt tunga är blå” Vi har haft provinser med nazist hälsningar detta är inte heller ok. Du får gärna byta namn på en provins men det ska bara ett lämpligt namn på en provins.
c) Att förstöra sitt eget land genom att ge land till en vassal för att sedan byta till vassalen är förbjudet
Regel 5 (Vassaler)
a) För att få spela en vassal eller colonian nation som tillhör en spelare måste spelaren som vassalen eller colonial nation tillhör godkänna att den andra spelare får väljer den vassalen eller colonial nation (Detta gäller inte den första episoden på säsonger)
b) En vassal eller colonial nation får inte bryta sig fri under två episoder men under den tredje får vassalen göra vad den vill.
Vi röstade även om att använda creditsystemet men när vi röstade så hade vi olika tankar om hur creditsystemet skulle se ut. För att göra detta på rätt sätt så borde vi först rösta på vilket sätt creditsystemet ska se ut och sen om vi vill rösta in det creditsystemet. Om vi ska köra med creditsystemet så har vi ett system som vi redan har använt.
En spelare kan alliera sig med andra nationer som tillsammans inte är värda mer credits än 12, 16, 20 eller 24 detta beror på vilket år det är.
1444-1549: 12 credits
1550-1649: 16 credits
1650-1749: 20 credits
1750-1821: 24 credits
Beräkning av credits.
100 development = 1 credit
15 länder med högst forcelimit = 2 credits
5 länder med högst poäng = 2 credits
Beräknings exempel:
-Livonian Disorder
746 development = 7 credits
9 plats på forcelimit = 2 credits
12 plats på poäng = 0 credits
Totalt kostar det 9 Credits att alliera sig med Livonian Disorder vilket betyder att om året är 1530 så har du 3 credits kvar så du kan alliera dig med ett till land som inte kostar mer än 3 credits
Här är en länk till credits för 1444 https://docs.google.com/spreadsheets/d/19aRZq0MiLhjK3ooZgg7paW6B7U2dhYP9gQwl5YsIVN8/edit?usp=sharing
submitted by StefanStenStark to sweden [link] [comments]


2015.10.01 19:13 He_who_entertains Hjärt dissekering imorgon [seriös]

Jag går i trean på gymnasiet och har naturkunskap 2 som en av mina kurser, det är så att vi ska dissekera gris/får hjärtan imorgon, och jag har aldrig gjort det innan.
Jag är inte rädd för att se på inre organ, med faktum tycker jag det är häftigt. Jag spelar många våldsamma spel som visar allt i det mest brutala sätten du kan tänka dig t ex Mortal Kombat X. saken är den att imorgon är det på riktigt, och jag vill veta hur det går till.
Kommer hjärtan fortfarande vara blodiga så man inte kan se något? Eller är de djupfrysta? Hur ser en dissekering ut? Kommer man ha på sig handskar eller något?
Updatering: OK Dissekeringen gick bra,inte bara fick vi dissekera grishjärta, utan lungor, lever och njurar också! Jävligt häftigt, och ingen svimmade.
submitted by He_who_entertains to sweden [link] [comments]


2015.05.04 17:17 pettarderad Angående det ständiga trasslet i VM-tider om uttalet av Loui Erikssons namn.

Loui Eriksson, den skicklige hockeyspelaren letade sig in i våra tre kronor-hjärtan under 2000-talet. Inte nog med att han var härlig att se spela ishockey, han hade ett härligt exotiskt klingande namn som bara rullade av tungan. Rytmiskt och sjungande. Loui Eriksson.
Allt är frid och fröjd tills dess att det framkommer att Loui uttalar sitt förnamn på "franskt" vis (ursäkta lekmamnavokabuläret), med betoning på sista stavelser - Lou-III. Alltså inte som King Louie i Djungelboken, och man kan väl förstå att unge Eriksson inte vill förknippas med en 40-tals nidbild av svarta jazzmusiker. Visst ska man uttala hans namn korrekt.
Men media går fucking bananas. Framför allt märks det på TV-kommentatorn Niklas Holmgren ("titta på Zlatan!!") som gör det till sitt livsmål att lära svenskarna hur man uttalar den svenske (då) Dallas-forwardens namn på rätt sätt. Han uppfinner en ny teknik. Holmgren drar ut på "III" i en halv sekund, pausar sedan ett ögonblick och fortsätter sedan med efternamnet. Det får inte råda några som helst tvivel om att Holmgren vet hur man säger.
Holmgrens (och alla de andra TV-kommentatorer som anammar beteendet) största problem är naturligtvis svenska uttallsregler. Now, jag är definitivt ingen specialist på språk, än mindre svensk grammatik, men jag vet att om man säger "Loui" (med betoning på sista stavelsen) följt av "Eriksson" låter det EXAKT som om man skulle sagt "Louis" som t ex Louis Armstrong. Jag tror jag kan bevisa det.
Låtsas att han hette "Sofie" istället. Det namnet har samma vokalljud och betoning som vår Loui. Säg "Sofie Eriksson" ganska snabbt för dig själv ett par gånger. Vokalerna låter exakt som i "Loui" på det sätt som Eriksson inte vill uttala sitt namn. "Sofie Eriksson. Loui Eriksson."
När, som i idrott, efternamnet är viktigast (alltså inte när vi ska skilja honom från exempelvis Jimmie Ericsson) kommer BARA efternamnet ha en betoning. Då låter det som om förnamnet har en betoning på första stavelsen. Eller nåt sånt. Skit samma.
Jag vet att jag överanalyserar det här så mycket det går, men det sticker till i hela mig varje gång någon säger "Lou-III, Eriksson" på TV när han får pucken. Det låter som om de har haft ett möte där de diskuterat hans namn och "ingen får säga så att det låter som om han heter Louis. " Jag antar att jag försöker säga att det är helt i ONÖDAN.
Ja, jag har hakat upp mig på det här och det är mitt problem, men snälla Sweddit, inte kan väl jag vara den enda som tänkt på det här? Det retar gallfeber på mig.
Nu har jag rutit klart. Tack för din tid.
submitted by pettarderad to sweden [link] [comments]


2015.02.14 13:57 jivhed Gjorde ett album som kostar valfritt belopp, där 100% av intäkterna går till UDDA (Ung Depression och Dess Anhöriga). Lyssna, ladda hem och donera om det behagas, och glad alla hjärtans Sweddit!

Gjorde ett album som kostar valfritt belopp, där 100% av intäkterna går till UDDA (Ung Depression och Dess Anhöriga). Lyssna, ladda hem och donera om det behagas, och glad alla hjärtans Sweddit! submitted by jivhed to sweden [link] [comments]


2015.02.14 01:23 uppskattasej Blivande ingenjörer: Har ni svårt att hinna med förhållanden? Kan man ursäkta min pojkväns frånvaro under alla hjärtans dag med er svåra utbildning?

Hej Sweddit...
Jag är en 19-åring som går sista året på gymnasiet. Som ni nog förstår så är min sista tid ganska chill, och det är kul! Men jag dejtar en kille som går andra året på civilingenjörsutbildningen (fysik), och vi träffas sällan på grund av hans långa dagar. Det är högst en gång i veckan. Jag känner mig ofta missnöjd med det, eftersom jag vill spendera tid med honom, men samtidigt så förstår jag honom, så jag har accepterat det.
Men igår berättade han att han inte skulle kunna spendera alla hjärtans dag med mig, och det gjorde mig väldigt besviken. Jag hade gjort upp stora planer med bl.a middag, mysigt bad och hade även köpt nya underkläder. Han skulle tydligen göra klart en rapport under helgen, och han har något prov (dugga?) snart? Jag frågade om vi inte bara kunde spendera kvällen ihop, men han sade att han hade tänkt spendera hela dagen i biblioteket, och att han skulle vara väldigt trött.
Det känns som att han inte uppskattar mig för att han är upptagen hela tiden. :( Det är alltid jag som fixar med högtiderna, det är alltid jag som köper presenter till honom och det är alltid jag som köper tårtor och gör saker festligt med honom. Jag vill inte verka materialistisk, men en chokladask eller något annat som visar att han bryr sig om mig skulle vara trevligt...
Sedan så fixar jag mig konstant för honom, men han går runt i mjukisbyxor eller helt naken... orakad. Jag har bett honom att försöka klä sig bättre/sexigare för min skull, men sa att han inte hade tid eller ork.
ÄR DET HÄR NORMALT???
submitted by uppskattasej to sweden [link] [comments]


2015.01.30 12:30 Bleuche De som behöver min hjälp

Jag går av bussen för att möta en man i blicken. I hans ögon ser jag endast förtvivlan men med ett leende säger han "hej hej". Det ordet i följd har jag hört många gånger det senaste året. Han är en tiggare.
Jag nickar och fortsätter att gå. Jag tänkte köpa honom en kopp kaffe och något att äta från Pressbyrån. Jag går in och funderar på vad mannen egentligen sa. Det han innerst inne bakom all artighet menade. Han ropade på hjälp.
Hjälp mig mina barn svälter. Hjälp mig jag får inget jobb. Hjälp mig du är mitt sista hopp. Svensken, hjälp mig.
Då i min frustration och sorgsenhet så kommer jag ihåg de människor, medborgare, som ser situationen ur ett annan perspektiv.
Jag har läst och hört hur vi förargas av att de fattiga har en mobiltelefon under deras lager av kläder. Hur vi ser igenom att de organiserar sig för att få mer pengar i deras koppar. Hur vi obekväma vi blir i förståelsen för att de anpassar sig och beprövar nya metoder på oss, för att kunna ta våra pengar.
Det finns sanning bakom en del av dessa anklagelser. Jag har sett att tiggare har ägt iPhones och jag har förstått att de organiserar sig. Men jag tänker dela min reflektion kring detta.
Dessa besökare kommunicerar till högsta sannolikhet med deras medmänniskor. Föreställ er att inte ha kontakt med era familjemedlemmar på sex månader Tänk er att deras barn och svaga föräldrar har sitt hopp i deras vistelse här i Sverige.
Ett helt främmande land ska de navigera sig i, leva som hemlösa i, synas som parasiter i och förödmjukas i.
De sätter sig på knän för att be de rikare och ödmjuka om pengar.
Angående hur de organiserar sig för att tjäna mer. Ur deras perspektiv, varför skulle dom inte arbeta på detta vis? Utan arbete att gå till, utan en väg in i Sverige med tiggeri som den enda lösningen så tvingas man vara kreativ, speciellt i anda föö överlevnad.
Då slog det mig. Tiggarna organiserar sig, gör allt för att få mer pengar och löser problem kreativt.
I Norge, där de nu har förbjudit tiggeri, såg jag att tiggare utvecklade deras beteende. Istället för att be om pengar så spelade de instrument och byggde slott av snö. De gav föreställningar och bjöd på deras musikaliska egenskaper, som visserligen var fruktansvärda, men det förändrar inte att de löste återigen problemet, på deras sätt.
Entreprenöriella, högt presterande och utbildade Sverige. Varför har vi inte en briljant idé kring detta ännu? Kan vi verkligen inte komma på en lösning? Väntar vi på att politiker ska lösa problem när vi har frihet till att vara kreativa och samarbeta själva.
Låt oss se möjligheter i utmaningar och samtidigt rädda liv. Vi kan komma fram till lösningar som gör det bättre för våra medborgare och för dom som tar sig hit med tunga och komplicerade hjärtan. Vi kan inte tillåta att vår, (i jämförelse till andras), triviala vardagsproblematik ska få komma framför människors liv. Jag påstår inte att vi inte har våra egna livsavgörande och tuffa utmaningar att tackla i våra liv. Men vi har tid till att hjälpa de som behöver hjälp som mest.
Låt inte en landgräns bli den gräns som stänger oss ute från vår grundläggande moral. Låt dig inte förblindas av ditt ego.
Det är svårt att göra goda handlingar om vi inte vinner på det. Känslomässigt eller materiellt. Men det finns alltid lösningar som alla vinner på. Vi måste vara villiga att kämpa för att komma på, framföra och utveckla dessa idéer. Låt oss att vara smarta när vi kämpar för vår mänsklighet.
Jag går ut från Pressbyrån med en kopp varm kaffe och en falafel wrap. Jag känner hur kaffet bränner mina fingrar när jag ser en annan tiggare än den mannen som jag först mötte. Hon hälsar på mig. "Hjälp". Jag gav den värmande drycken till henne med den wrap jag köpt. Hon tackade mig och gav mig en välsignelse.
Det spelade ingen roll för mig att jag inte gav mannen det jag köpt. Någon minut senare så ser jag att hon delar med sig av det jag gett.
Vi har besökare som är främlingar, utlänningar, tiggare och/eller snyltare beroende på din uppfattning. Vår gästvänlighet har nått en gräns för en del. Tvinga inte bort de som ser negativt på tiggarna utan kämpa för en lösning
Förstå varandra. Känn efter en smula av den sorg som andra känner. Väx av den.
"Men jag har märkt att de är de enda människor i Sverige idag som ens hälsar på mig utanför min bekantskapskrets. De hade inte stått sju meter ifrån mig i väntan på bussen, det är jag säker på.” - En herre på bussen.
submitted by Bleuche to swedishproblems [link] [comments]


2014.10.30 18:09 scomberscombrus [Seriös] Angående extremism av alla dess slag, och vad som fattas inom vår material- och individualistiska kultur.

Svenska medborgare lämnar Sverige och den västerländska kulturen efter löften om en framtid i kaliftet eller paradiset. Ju mer jag läser om detta förundras jag över människors ovilja att seriöst analysera vad det är som försiggår.
Många ser islamism och extremism som en slags formlös ondska som egenhändigt växer ur ett magiskt vakuum. Vi ser inte bakgrunden till det hela, för vi vill inte undersöka vår egen existentiella osäkerhet.
Är vi intresserade av faktiskt göra någonting åt det hela så måste vi tillåta oss själva att tänka och agera ärligt. Vi får alltså inte sluta ställa frågor vid en godtycklig punkt bara för att vi inte orkar mer. Vi måste fortsätta fråga tills det inte går, inte bara tills vi inte orkar. Att sluta ställa frågor är att nöja sig med falska svar. När vi hör om en individ som krigar för IS så måste vi våga fråga "Varför?", utan att sluta vid "För att den ondskefulla individen hux flux valde att agera ondskefullt." Frågar man varför tillräckligt länge så märker man att frågan är meningslös, och att det inte går att besvara den ordentligt då den går att upprepa i all oändlighet. Detta gör att vissa känner sig illa till mods, och vi väljer därför att nöja oss med enkla (och felaktiga) svar, vilket leder till extremism, konflikt, och förvirrande missförstånd.
Vi måste acceptera att något slutgiltigt svar inte finns, och att ingen enskild varelse, individ eller händelse är att beskylla för någonting. Först då kan vi agera i nuet utan att till fullo drivas av vår imaginära bild av vem som ensam är orsaken till allt det onda. Ingen vet vad verkligheten är, men vi vet att saker och ting rör på sig och att förändring sker, men vi vet inte hur verkligheten förändras eller om varför är en fråga värd att ställa.
Denna insikt gör oss obeskrivligt osäkra, och hela vår existens utgörs av mer eller mindre extrema försök att konstruera en stabil identitet. Vi tycker om att veta hur det står till; vi vill inte kännas oss vilse i verkligheten. Detta är rädslan för identitens framtida icke-existens, alltså döden, som uttrycker sig; det är oerhört svårt för oss att på ett djupt intuitivt plan acceptera döden. Problemet är bara att för att acceptera livet fullt ut måste man först acceptera döden, annars spenderar man hela livet med en ständig dödsångest i bakhuvudet. Även om man inte upplever att så är fallet så är många av våra dagliga distraktioner direkta uttryck för oviljan att ifrågasätta tillvaron och den egna identiteten.
Ändå blir vi aldrig nöjda. Vi söker lycka i distraktionerna, men det räcker aldrig, för när vi inte distraherar oss så upplever vi att det är någonting som fattas.
Vi vågar helt enkelt inte leva i nuet, så vi skapar ett ideal för vår egen identitet, som vi sedan strävar efter att nå. Och medan vi gör detta så identifierar vi oss med traditioner och våra minne av vår tidigare identitet. "Vem var jag igår? Igår var jag ensåndärpartist. Då är det nog bäst att jag fortfarande håller fast vid dessa åsikter, så att min identitet inte blir för ostabil."
Vi vågar inte ifrågasätta oss själva, för det innebär att vi måste ifrågasätta allt, och gör vi det så kan vi komma till insikten att hela identiteten, hela personen, att hela jag är en reflektion av min miljö nu och då. Problemet är att vi fortsätter reflektera vår gamla miljö, för det ger oss som sagt en känsla av stabilitet. Vi vågar inte släppa taget om traditioner, fördomar, värderingar, och beteenden.
Då kommer vi till den stora frågan: "Vem är jag? Om jag är mina traditioner, mina fördomar, mina värderingar, och mina beteenden, och om allt detta är reflektioner av en tidigare och stundande miljö, hur kan jag då släppa taget om det?" Vinden blåser, träden svajar, hjärtan slår, lungor andas, hjärnor tänker; hjärnan tänker, och när tankarna lagras i minnet blir de till värderingar och fördomar. Inser man att tankarna sker spontant, likt resten av naturen, då inser man att all form av identifikation med dessa tankar är godtycklig och fullständigt onödig.
Rädslan för att dyka med huvudet först rakt ned i osäkerheten förslavar oss, och den gör att vi aldrig kommer ur vår vana att bekämpa extremism med extremism, våld med våld, hat med hat och intolerans med intolerans.
Vi förstår innerst inne att vi reflekterar vår miljö, så vi försöker förändra vår miljö för att förbättra vår tillvaro. Vad vi missar är att vår miljö är lika mycket en reflektion av oss, som vi är en reflektion av den. Det viktiga här är att vi ser vår miljö för vad den faktiskt är, så att vi slipper reflektera våra falska idéer om den. Vi är inte övernaturliga väsen omgivna av en främmande natur (men den upplevda separationen är en övertygande illusion); vi, naturen och alla de andra är olika former av en och samma process. Ser vi detta så reflekterar vi oundvikligen en ärlig och djup empati.
Så vad är det då som fattas i vår moderna kultur? Jo, ett sunt och ärligt förhållningssätt till döden, till livet, och till varandra. Ett existentiellt perspektiv som står i nuet, snarare än i en imaginär framtid eller en nostalgisk dåtid.
Som ytterligare inbjudan till självreflektiv kontemplation föreslår jag följande tre mycket korta YouTube-klipp med den amerikanske filosofen, underhållaren och författaren Alan Watts:
Avslutningsvis vill jag bara säga att du som läser detta är perfekt och fullkomligt vacker. Jag älskar dig. Det spelar ingen roll om du är sverigedemokrat, vänsterpartist, feminist, PR-konsult, dömd våldtäktsman, islamist, telefonförsäljare eller rumänsk tiggare. Du är vad du är, en reflektion av en tid och en miljö. Men oavsett vad du är så behöver du inte bli vad du var, eller ens vad du är. Du blir vad du blir.
Att hålla fast vid en identitet är som att glasa in ett träd i en liten glaskub; vi tror att vi med glaskuben styr trädet, och att vi förstår dess utveckling innanför glaset, men egentligen gör vi att trädet växer snett, och glaset blockerar de ultravioletta vågorna. Ta bort glaskuben, låt trädet växa fritt; ta av dig masken och inse att du är med i en maskerad. Ta sedan på dig masken igen, om du vill, men glöm inte att det är en mask. (Den muslimska identiteten är en mask, och islamism är en möjlig konsekvens av existentiell osäkerhet hos en individ som tar maskeraden seriöst.)
TL;DSammanfattning:
Vad som fattas i dagens västerländska samhälle är en utbredd kännedom om fenomenet egodöd, som är en tillfällig men fullständig dissociation från all form av illusorisk identitet (även kallat nirvana, satori, moksha, e t c.) Det finns även abrahamitiska religioner (ökenfäderna, en del jesuiter) som ser Guds himmelrike som det man når efter egodöd, och att den kroppsliga döden är irrelevant då det är en icke-upplevelse som den färg du ser bakom huvudet just nu; när kroppen dör så är det som när en våg avstannar, vattnet finns kvar; egodöd är att bli varse om det faktum att vågen är hela vattnet.
Bristen på empati som ovissheten innebär är grogrunden för islamisternas hat som riktas mot andra, men det är även grogrunden för de andras hat som riktas mot islamisterna; vi måste förstå att vi och dom är en fullständigt godtycklig uppdelning. Bakom identitetens mask bär vi alla samma ansikte, och först när vi kan se detta kan vi agera med genuin kärlek som drivkraft.
Den rådande bristen på empati i alla delar av samhället är för övrigt ofta en direkt konsekvens av tron på s k libertariansk fri vilja. Den libertarianska fria viljans varande är någonting som de allra flesta tar för givet, men det är också någonting som framstår som rent nonsens när det analyseras kritiskt och ärligt.
Här är en längre föreläsning som behandlar ämnet libertariansk fri vilja, och som ställer det i direkt relation till vår empatiska förmåga:
submitted by scomberscombrus to sweden [link] [comments]


2014.01.31 16:09 Cahoo Vart går man i Göteborg på Alla hjärtans dag?

Tänkte bjuda tjejen på restaurang på alla hjärtans dag, men vart går man i Göteborg? Tänkte boka bord i god tid då jag misstänker att mycket kommer bli fullbokat desto närmare den 14:e vi kommer.
Jag har redan en bokning på Pinchos samt en på Magnus och Magnus då jag och tjejen tidigare har pratat om både ställena. Hur romantiska är dessa restauranger? Tips på något bättre?
submitted by Cahoo to Gothenburg [link] [comments]


ALLA HJÄRTANS DAG - YouTube Miss Li - Lev nu dö sen (Lyrics) - YouTube Höga majestät, vi alle. Lasse Stefanz - Tomma Löften Tomma Ord - YouTube På Söderstadion fanns hjärtat Slå hjärta slå Psalm 329 Höga majestät/psalmer och sånger 335

Albin Johnsén – Hjärtan av guld Lyrics Genius Lyrics

  1. ALLA HJÄRTANS DAG - YouTube
  2. Miss Li - Lev nu dö sen (Lyrics) - YouTube
  3. Höga majestät, vi alle.
  4. Lasse Stefanz - Tomma Löften Tomma Ord - YouTube
  5. På Söderstadion fanns hjärtat
  6. Slå hjärta slå
  7. Psalm 329 Höga majestät/psalmer och sånger 335

Från Bingolotto 21 mars 1998 Olle Jönsson: Sång och Trummor Lasse Sigfridsson: Bas Hasse Sigfridsson: Gitarr Anders Pettersson: Keyboard Christer Ericsson: G... Provided to YouTube by Sony Music Entertainment Slå hjärta slå · Joel Alme Flyktligan ℗ 2015 Razzia/Family Tree Music AB Producer: Mattias Glavå Auto-generated by YouTube. Psalm 329 Höga majestät, vi alla för dina fötter nederfalla: ditt lov från våra hjärtan går. Evig är din makt och ära, dig jord och himmel vittne bära, av allt ditt verk du offer får ... Uppladdning inför premiären på Nya Söderstadion! Miss Li - Lev nu dö sen (Lyrics) #MissLi #LevNuDöSen #WorldOfLyrics Subscribe to the link below: https://www.youtube.com/channel/UCjP4iVFM08JRl0OUg5IbLgQ?sub... MINA BÄSTA VIDEOS: https://www.youtube.com/watch?v=BV_mz8iimo0&list=PLm_cLEgcqcjtB7D2eHH9V5i8CznZyMaA2 ★ Prenumerera: http://tinyurl.com/prenumereraNU Inst... 1. Höga majestät, vi alla för dina fötter nederfalla. Ditt lov från våra hjärtan går. Evig är din makt och ära, dig jord och himmel vittne bära, av allt ditt verk du offer får. Dig ...