Han bor i ett annat land gör han som jag

Jag har Skype-kontakt med pappa för han bor i ett annat land. Jag brukar ringa mamma på FaceTime och pappa pratar jag med i mobilen. Vi pratar i telefon och så har jag tvingat pappa att skaffa Snapchat. 10 11 Barn som har kontakt på telefon och sociala medier Att träffas är ett sätt att ha kontakt med föräldrar, syskon och andra personer. Om du bor i ett EU-land ska du så snart som möjligt kontakta landets myndigheter för att höra om du måste ansöka om ny uppehållsstatus. Jag vill flytta till Storbritannien/EU. Du och dina anhöriga får flytta till Storbritannien eller till ett EU-land enligt gällande EU-regler fram till den 31 december 2020. Även om jag är social så är jag inte den som går till gymmet och blir tjenis med främlingar, så jag var i princip ensam tills jag fick börja jobba och plugga. Jag kände att jag inte hade något syfte i livet, men då skaffade jag min hund Milou. Han har varit som en terapihund från början, och jag tar med honom vart jag än går. Hej! Jag är en 24-årig finlandssvensk som numera bor i Hamburg. I min blogg vill jag dela med mig av hur det är att flytta till ett annat land, min vardag och annat som jag känner för. Hoppas att du trivs! Kontakt: [email protected] If you don't speak Swedish, you can translate my blog below: Indirekt aktieinnehav kan göra dig skattskyldig i ett annat land. En man som ville flytta utomlands avsåg ha kvar ett indirekt aktieinnehav på cirka 14 % i ett svenskt bolag. Detta gör att mannen fortsatt klassas som obegränsat skattskyldig i Sverige. Ibland uppstår situationer där flera stater gör anspråk på att beskatta en person. Min farbror kommer att gå i pension om ett par månader, jag bor med honom i samma lägenhet, men jag har inte varit här på länge. Jag skulle vilja veta om han kommer att bo i ett annat land i Europeiska unionen och ändra sin adress till det landet. Kan han registreras på två adresser samtidigt? Kan han behålla sin lägenhet? Ändring av vårdnad och umgänge med en vårdnadshavare som bor i ett annat land. ... då valde han att flytta tillbaka till Norge (10 mil ifrån där jag och dottern bor). ... igen(det tyckte inte han). Under 2018 har dom träffats 2gg dagtid och talat i telefon med varandra ca 7gg. Det är jag som sköter allt som har med vårdnad att göra ...

hej. jag är inte säker på vad jag vill uppnå exakt med den här texten, men jag känner att jag äntligen måste nå ut till någon, jag förväntar mig inte någon älsk

2020.06.09 20:46 h3ro1n1e hej. jag är inte säker på vad jag vill uppnå exakt med den här texten, men jag känner att jag äntligen måste nå ut till någon, jag förväntar mig inte någon älsk

ledsen, det är en vägg med text, det är ganska allvarligt om du inte har energi att läsa allt jag förstår helt.
jag gillar att prata på engelska, min svensk är inte perfekt, men jag ska prova att skriva som bästa jag kan. jag ska inte använda google translate kanske jag vet inte några ord, men jag är säker ni ska förstora? mig och jag ska skriva alt med små bokstäver.
jag har kommit till Sverige i 2016 och har varit här nästan 5 år. jag har kommit från Lettland så jag passar som en svensk kille faktiskt. blont hår, gröna ögon, vem bryr sig. jag ska bli 27 snart och känner att mina dagar är numrerade.
i början jag var i SFI så jag kan lära sig svensk snabbare, men jag fick ett job ganska snabbt och kunde inte gå på SFI längre. i princip jag jobbade industri jobb. inte glamoröst arbete men vad du än vet. jag var glad att jag kunde arbeta och jag lära sig svensk, men utan paper från sfi.
jag hade inte den bästa barndomen som det visar sig, det skulle ta för lång tid att förklara allt, jag vill inte ta era? tid så mycket, men mina föräldrar är alkoholister och missbrukaremina. inte min mamma men hon dricker mycket men hon gjorde det bästa hon kunde, jag skyller inte på henne för någonting bara för att inte lämna min far. jag var väldigt ung när dessa problem började, 6-7 år kanske och dessa problemer har faktiskt inte slutat, men vi bor inte tillsammans längre så det spelar ingen roll, men skadan hade redan gjorts och det jagar mig fortfarande. självklart när jag var liten jag kunte inte försvara mig, men med tid jag kunde, men det var väldigt konstig att ''fight'' din far av många anledning.
Lettland påverkas mycket av Ryssland så du bara STFU och lev hårt. Det är bara mentaliteten där. min syster fick samma skada, men hon kom ut och såg aldrig tillbaka, jag var väldigt glad att hon gjorde det. hon är 5 år äldre än mig. så jag var kliniskt depressed och suicidal vid 10 och räknar. jag visste inte vad att göra. jag visste inte vad jag kan göra. jag ringde polisen en gång, de gjörde ingenting. ser tillbaka på det nu jag kunde jag göra så mycket, men när du är en barn du vet inte vad ska göra och jag var skäms över att min familj var jävla galen. jag också ville inte att någon skulle veta om det. de jävla tråkig.....fan
alla fal, mina föräldrar har varit i Sverige lite mer än jag, så när min ''far'' krossade mitt sista hopp/dröm i Lettland, jag hade inget annat val än att komma till Sverige. Vid denna punkt jag var 22 nånting. självklart jag är inte helt retarded, jag vet Sverige är ett bra land så även om jag ville dö varje dag, jag var lite upphetsad att komma här och kanske förändra mitt liv, men jag fattade snabbt att de spela inga roll var jag är, vem är jag med, med/utan föräldrar, min huvud kemi? är totally fucked. jag kan inte ta det här längre. även gå ut din sängen tar så mycket energi, det är löjligt....
hela tiden vi har varit i Värnamo/Jönköpings kommun. så vid denna punkt, jag vill köpa en pistol och just go away. jag visste att de ska bli problematisk at fick pistol på grund av jag är mycket blyg och jag har inga connections. jag provade, lita på mig :D men kunde inte. så jag bara jobbade och fantasera bara om dö varje dag. jag är säker på att jag inte är den enda. de bara jävla suker och jag kan inte göra mycket. jag vet inte alla Svensk regler och så vidare, det var också en stor problem faktiskt.
ocskå vi var 3 människor på ett lägenhet :D no comment. så med tid jag visste inte vad att göra. jag kunde inte ta det längre. jag var 100% walking dead. jag kunde inte säga att min far är en alkoholist och ocskå vem bryr sig nu. ingen bryr jag är väl över 18, gör vad du vill och jag visste det, men jag kunde inte göra mycket. jag hade ingen vänner i Sverige. jag vill inte bry någon, jag är för blyg. min mentala var bara fucked och jag undrade varje dag hur och varför jag fortfarande lever.
så vid ett punkt jag hade över 100k kr på min konto tro det eller nej, men det roligaste är jag hade mycket pengar, men för mig de spela inga roll, jag kan inte göra ingenting med det och pengar för mig gjorde mig aldrig lycklig. Cliche, jag vet. jag ville inte känna död inuti. jag har bokstavligen en tattoo över min bröst ''öppnar inte död inuti''...
Många gånger jag behövde att sova i min föräldrars bil, jag jobbade första skiftet i den tid och vi började jobba 05:00 men min far började kl 13:00, vi hade olika jobb alla fall, så jag provar att sova, men han är fortfarande druckit och klockan 00:00 han tänker att laga potatis och sjunger :D jag menar även att minns det nu, jag vill att gå på hans hus nu och........ han brydde sig bara inte om något annat än sig själv.
jag har över 100k kr men jag sovar i bilen. you can not make this shit up. så vid ett punkt jag har ingen pistol, kan inte döda själv, du kan, men jag är rädd att göra det på annat sätt... och jag väntar på min lägenhet över ett år nu. när fredag kommer du är lycklig, jag kan koppla av äntligen!!!!! nej, jag kan inte. när fredag kommer det är säker de ska dricka 3 dagar i rad, fredag, lördag, söndag, varje vecka. jag skulle jobba 7 dagar i rad sedan åka hem, det var så dålig. jag var som 24 på denna punkt och fortfarande kändes som en barn, jag vet inte vad jag kan göra om min situation.
jag hade ett lite hopp om att jag äntligen skulle berätta för någon om min situation, skulle jag bli räddad. ja visst. försäkringskassan och Värnamo kommun vet om min situation nu, de bryr sig inte. du är nästan 27, fixa din lögn sluta vara en tik. jag håller men jag kan inte göra det ensam längre, jag kan bara inte.
så jag dricker inte, jag har ingen att gå, så varje vecka jag började att gick till annat stad i Sverige. Göteborg, Jönköping, Stockholm, Borås.... jag tappade bara min huvud, längre bort från mina föräldrar, det var bättre. utforskade staden, gick till många fotbollsmatcher. Jag gillar AIK mest, men jag också gillar Hammarby/Djurgården/IFK Göteborg :D jag vet jag vet, jag är en plastic. jag är inte personligt inblandad. jag älskar alla. så jag äntligen fick min lägenhet, det var 2-3 år tillbaka. efter jag fick min lägenhet, har ingenting förändrats, jag var 1% lyckligare men allt missbruk hela mitt liv har bara förstört mig och att jag alltid var ensam, det spela ingen roll var jag var, med vem....
så, jag slutade min jobb 8 månader tillbaka på grund av om jag jobbade där längre, jag skulle ha dödat mig själv vid lunchtid framför alla. jag är inte en skadlig person, jag vill inte involvera någon i mina problem. jag skulle säga i 10 ården jag agerade framför alla att jag var okej, så andra människor, främlingar, kollegor märkte inte något och även om de inte är säker på att de skulle ha gjort något, jag agerade framför alla så att de inte skulle känna sig dåliga, jag kunde inte förfalska det längre, jag kunde bara inte.
enda lösningen jag kunde tänka på är att sluta och stanna hemma där jag inte kan skada någon annan än mig själv. så jag ljög till min chef, jag sa jag fick en annat jobb, jag kunte inte säga till honom jag vill dö varje dag, jag bara kunde inte... jag ljögade till alla. jag är inte okej. jag har inte varit okej sedan jag föddes.
så, 8 månader jag har varit hem faktiskt. jag hade inte balls att döda själv. vilken plats kommar pengar? jag hade pengar, men efter tid jag tog låner från banken och nu jag är skyldig pengar till regeringen som galen pengar. jag bara inte bryr mig längre var mitt liv slut, ingen vet om min smärta, jag är bokstavligen ''the loneliest boy in the world''. jag är bokstavligen i mars jag provade fick hjälp första gånger i min lev, jag visste inte vad att göra längre. jag visste inte vad att göra min hela liv.
alla fal, jag gick till Värnamo psykiatriska, berättade de vad jag sa till er och de allt. De provar att hjälpa, men med corona allt är långsam och alla fall jag väntar 3-4 veckor till ett möte varje gång. jag använda anti-depressants, men ett sak har inte förändrats. Så en vecka tillbaka jag provade ecstasy/MDMA första gång i min lev och det var helt banbrytande jag var inte depresserad längre och jag omedelbart började spela musik xD
jag ville alltid göra det men min depression tillät det inte, men jag tror att det är för sent nu. jag är inte delusional, jag vet det ska ta några år när du ska bli bättre och så vidare, det ska ta mycket tid om du ska även få pengar från det, men det är bokstavligen det enda som ger mig glädje och det handlar inte om pengarna. mina läkare sa att de skulle nå ut till Värnamo kommun för att se om de kan hjälpa, de är inte intresserad att hjälpa mig. Försäkringskassan samma. Jag hade sjukpenning och bostadsbidrag från läkare. de förnekade båda, samma som Värnamo kommun.
de tror bara inte på min situation jag har ingen aning faktiskt och jag har inte energi att ''fight'' längre än mindre gå på jobbet igen, jag kommer bokstavligen att dö den första dagen, jag kan inte förfalska det längre, om någon på denna punkt skulle fråga mig just nu ''Hur mår du?'', jag ska säga ''jag vill att döda själlv varje dag, hur mår du?''
just nu vet jag inte vad jag ska göra längre. med min sista styrka gick jag till arbetsformedlingen, berättade för dem om min situation, de kan inte göra mycket, jag provar att hitta en jobb, det är bästa jag kan göra, men med corona och min problemer, ingen ska rär mig nu och jag skyller inte på dem. varför vill du ha en instabil kille på din arbetsplats? vid denna punkt jag är låg pa mat. jag kommer äntligen slut på pengar denna månad och jag är så glad att jag inte ska behöva känna smärta längre. jag kan inte ta detta längre, men ändå gör allt ensamt och ingen tror mig också, det är jävla galen :D allt jag kan göra är att skratta och gråta om min själv.
jag förstår om någon skulle säga ''kille, du är nästan 27 år gammal. varför du kan inte leva din lev? glöm det förflutna och gå vidare'' igen, jag håller. tyvärr jag är inte tillräckligt stark. jag är inte säker ni kan säga nånting att kan hjälpa mig vid den punkt. det är en dålig situation och naturligtvis i slutändan, det är mitt fel jag är här.
det är ledsen jag är en snygg kille med en anständig hjärna jag kunde bara inte inse min potentiella, jag har varit ensam hela mitt liv och gick genom en galen skit. jag vet inte om det är tillåtet här, men om någon är intresserad av att prata med mig är jag öppen för förslag....
Liksom, jag älskar Sverige, but I hate myself limitlessly.
EDIT 6/10/2020 - 14:31 Hej killar. Tack för alla dina meddelanden, de betyder mycket för mig. Jag vaknade och känner verkligen bedövad faktiskt. Jag vet inte vad jag realistiskt kan att kan börja göra för att ändra mitt liv. Jag ser mina problemer, ser inte lösningar. Jag måste oroa mig för mat, hyra och måste faktiskt börja få verklig hjälp. Jag vet inte, verkar bara omöjligt att göra något av det här just nu :/
EDIT 6/10/2020 - 15:08 Jag ska gå ut nu och lyssna på Mac Miller. Ger lite glädje. Jag tror att detta ska bli min sista rapport, jag ska försöka göra vad jag kan, men det känns bara så ledsen, allt.
EDIT 6/11/2020 - 03:04 Hej. Jag är verkligen öppen för att få nya vänner även om ni sa att du bryr dig om mig, jag känner mig ensam och vill inte känna mig ensam. Om du är intresserad av att prata lite mer regelbundet med mig kanske vi kan byta sociala, leta efter varandra och motivera varandra att göra bättre. Jag vet inte. Jag kan verkligen inte göra detta ensam och jag behöver hjälp, det är sanningen.
Håll dig säker, ta hand och älska varandra.
submitted by h3ro1n1e to sweden [link] [comments]


2020.04.12 16:36 Alajv3 Alajv3 håller tal i Umeå för andra gången på en vecka

I vanlig ordning är det givetvis mycket folk samlat, vädret är så vackert som det kan bli för att vara en norrländsk kuststad i mitten av april, humöret är på topp, "Beväpna Er" kan höras spelas i bakgrunden osv osv allt är fantastiskt helt enkelt
Kära umebor!
Nu är det andra gången på en vecka som jag talar för er, talar för vår stad och vår kommun. Det kan kännas som att det är onödigt men jag tycker faktiskt att det är viktigt när vi ser röstfiskarna snirkla sig runt norrlandskusten.
Moderaternas vice partiledare var här för inte mindre än en timme sedan och pratade. Han sade då följande "Jag kommer till er idag med ett problem, och det problemet kallas brister i välfärden." För mig personligen känns det bra att moderaterna äntligen erkänner vad deras politik gör för Umeå och Norrland - ja hela nationen om vi ska vara sån.
Det är ganska magstarkt att komma upp hit söderifrån och klaga på politiken som bedrivs i Umeå när kommunen har styrts av Socialdemokrater i princip oavbrutet förutom under 3 år sedan kommunen bildades. Folket verkar uppenbarligen uppskatta politiken som de har röstat för och i egenskap av före detta kommunalråd måste jag säga att det är anmärkningsvärt att komma hit och klaga på socialdemokratisk politik som t.ex gratis kollektivtrafik och kalla det för skatteslöseri.
Jag vet inte vilken verklighet moderaterna lever i men i min och eran verklighet, kära umebor, är det väl självklart att alla ska ha möjlighet att resa runt omkring i vår vackra kommun och fantastiska region utan att kostnaden ska vara ett hinder. I Umeå kommun har vi under många år satsat massvis med pengar på vår kollektivtrafik och har bland den bäst utbyggda kollektivtrafiken i hela landet bland kommuner av samma storlek. Att kalla människors frihet för skatteslöseri är om något ett hån som visar tydligt på skiljelinjer i svensk politik. Tänk på det i valet som kommer i Juni, att en högerseger kan innebära att era kostnader i vardagen ökar markant då kollektivtrafiken helt plötsligt blir dyr.
Det är också lite roande att höra att moderaterna anser att militären är en av de viktigaste delarna i samhället. Uppenbarligen viktigare än fri rörlighet och att få människors vardagar att gå ihop med ett starkt samhälle. Jag vet inte hur ni känner men jag tror inte att någon här annat än de inresta moderaterna känner jättestarkt för att börja prioritera vår militär över vår kollektivtrafik. I Sverige har vi inte varit i krig på över 200 år och ändå tror moderaterna att militären måste prioriteras. Vi socialdemokrater tror inte på att rätt väg att gå är att bygga ut militären. Vi tror att ett starkare samhälle är det som kommer att göra Sverige tryggare. För visst är något fel när vi prioriterar att diskutera lag och rätt över fritidsgårdarna eller lärare. Att göra att bra samhälle bättre handlar inte om att montera upp övervakningskameror eller att ha en polis vid varje gathörn. För oss socialdemokrater handlar det om att se till att människor får en bra uppväxt och inte hamnar i kriminalitet, och gör du det så ska det finnas en väg tillbaka in i samhället. När du behöver samhället så ska samhället finnas där för dig.
Att prata om bidragstak är också något moderaterna tycker är viktigt. Men samtidigt som de pratar om bidragstak vägrar de prata om vinsttak. Tänk nu efter i ett par sekunder. Vad tror ni kostar mest? Att någon som behöver bidrag får dessa begränsade eller att det finns ett stort svart hål dit pengar från det offentliga försvinner rätt till skatteparadis och till dem som redan har mycket.
Visst är det helt otroligt. Det går uppenbarligen att trycka in oändligt med dumheter som ändå inte säger något på under en och en halv minut. Moderaterna presenterar inga lösningar som kommer att göra Sverige bättre. Det är helt naivt att tro att samhället kommer bli bättre av att avskaffa gratis kollektivtrafik och införa ett bidragstak. För såvitt jag förstår den moderate vice partiledaren är det de enda konkreta reformerna de kommer att driva igenom i regeringsställning. För det kommer uppenbarligen att gynna Sverige.
Mina vänner, i valrörelsen lovade vi mycket. Vi lovade att beskatta kapital i högre utsträckning, vi lovade att presentera 2000-talets största skolreform och vi lovade att aktivt jobba för att göra Sverige mer jämlikt. Och vi har faktiskt levererat detta. Under vår tid i regering har vi gjort enorma insatser för att göra Sverige bättre och ta tillbaka jämlikheten. Det är givetvis upp till er, kära umebor, att bestämma vad ni röstar på vid valet i Juni. Men låt mig säga såhär för att avsluta.
Visst är det väl märkligt att socialdemokraterna kan lova och leverera konkret politik som gör stora förändringar för folket i Norrland men också hela landet. Visst är det väl märkligt att socialdemokraterna träffar väljare och talar på torg omkring i våra norrlandslän. Och visst är det väl märkligt att den enda gången det går att se en borgare norr om Stockholm är när det är ett par månader kvar till valet och rösterna behöver fiskas.
Det är ni som bestämmer vad ni vill bli representerade av och vem som ska representera er, men tro mig när jag säger att jag alltid kommer stå upp för Norrland och bedriva en politik som gynnar oss, men också hela landet. Jag finns trots statsrådsämbetet alltid att få tag i året om och har ni frågor eller funderingar är jag inte längre än ett mail eller en kaffekopp bort.
För mig handlar det om att vara nära väljarna och vardagen. Att förstå de riktiga problemen som finns i kommunen och i länet. Oavsett om det är Norrbotten eller Jämtland du bor i. Västernorrland eller Västerbotten. Vi lovar förändring och vi levererar förändring. Med ett fortsatt folkligt styre blir det mindre snack och mer verkstad. Vi ses igen kära umebor, senast första maj men jag utesluter inte att det blir tidigare! Önskar att det gick att säga detsamma om högern men de lär väl komma några gånger fram till valet och sen försvinna fram tills nästa val. För det är så de fungerar.
Tack för att ni har lyssnat, ni har varit helt fantastiska att ha som publik!
Givetvis är det mycket applåder och hurrarop för Umeå är fan bland de sossigaste platserna i vårt land och det är helt otroligt att högern på riktigt tror att Norrland helt plötsligt älskar monarki och bidragstak när de tidigare get blanka fan i Norrland.
submitted by Alajv3 to ModellMedia [link] [comments]


2020.04.01 23:48 mincoder Läget inför juni-valet

Läget inför juni-valet
Opinionsläget
Om ungefär 2 månader är det val igen och Sverige ska välja ny regering. Det finns två tydliga block, det folkliga- och samverkans-blocket. Med det finns också oberoende partier som APND och Konservativ Samling.
Vi har sett under en tid sedan Call me Phrogs tillträda som Moderatledare ökande polaisering. Detta kommer förmodligen göra valkampanjer svårare och svårare att vinna då folk är mer ingrävda i sina politiska skytteläger med väldigt segregerade valfrågor. Vi har ändå dock frågat kommentator Albert W. Glim vilka frågor som kommer vara heta:
Skattefrågor har blivit heta på twitter under senaste tiden. Det nya högerblocket gillar att påpeka vad de ser som slöseri med skattepengar, och vänstern gillar att spendera pengar som kräver skatter. Personligt brinner jag även för landsbygdsfrågor, och jag tror att många som bor utanför städerna håller med mig. Jag har kritiserat partier för att ha ett storstadsperspektiv tidigare, och hittills har ingen tagit till sig det på ett tydligt sätt. Jag tror att det kan vara en stor anledning till APND:s framgångar i, till exempel. Folk har tröttnad på Stockholmsperspektivet inom nationell politik.
Det mest spännande i nuläget är däremot ett möjligt maktskifte. Vänstern har haft makten i två mandatperioder, och en riktig opposition har bildats i formen av "samverkanspartierna". Vi har därför frågar statsvate Gertrud Scrotum om sannolikheten för maktskifte:
Maktskifte är det svårt att sia om med så långt kvar till valet, men vi kan konstatera att Samverkanspartierna har en bra bit kvar till Rosenbad. För att ta makten kräver nog svenska folket att de enar sig i sitt oppositionsarbete och i sina politiska handlingsförslag. Att de kommer vara en otroligt viktig politisk spelare framöver råder det ingen tvekan om, men det är många väljare som ska övertygas för att de ska ersätta de folkliga.
Vi kan väl börja denna analys med att diskutera Samverkanspartierna. Samverkanspartierna kan bäst liknas med alliansen, 3 blåa partier och ett grönt. Samverkanspartierna har varit väldigt otydliga med var de faktiskt står. Däremot så är en sak tydlig, de vill inte att röd färg ska finnas någonstans i närheten av Rosenbad och det Svenska folkhemmet ska vara en produkt som kan säljas till något utrikesbolag. När frågad om samverkanspartiernas styrka så svarar Gertrud:
Samverkanspartierna har goda möjligheter att profilera sig i både debatter och konkreta förslag. Med en konkret handlingsplan på plats kommer deras största styrka vara deras ideologiska bredd.
När frågad om några splittringar kan märkas inom Samverkanspartierna så svarar Gertrud:
Än så länge har de haft svårt att ge regeringen svar på tal vad gäller sakpolitiken de vill föra, många väljare tolkar nog detta som att deras gemensamma linje inte är utarbetad än.
Och när frågad ifall ideologisk bredd kan vara en svaghet så svarar Gertrud:
Givetvis kan det vara så, men ur ett historiskt perspektiv kan vi se att partier med skilda ideologier på ett lyckat vis kan samarbeta om de kommer överens i sakfrågor.
När vi frågar Albert ifall det finns något som pekar på att samverkanspartierna specifikt har möjlighet att vinna valet så blir svaret:
Samverkanspartierna representerar den enade högerns comeback, något vi inte kunnat se sedan Alliansens död. En samlad höger gör skiljelinjerna tydliga, om folk vill se något annat än SAP och VPK vid makten är ett av Samverkanspartierna det tydliga valet. Vi har redan sett M och L tjäna stort i opinionen på sistone, om DG och KD skulle lyckas med samma sak kan de bli ostoppbara.
Vi frågade dessutom hur De Grönas framtid skulle kunna se ut:
De har gjort en spännande med riskfull satsning när de gick in i Samverkanspartierna. De gav upp en bekväm plats som stödparti till S-regeringen, men samtidigt har de blivit en central figur inom en potentiell regering. Om de lyckas få större stöd i opinionen och Samverkanspartierna lyckas ta makten kommer de kunna få stort inflytande i den regeringen, istället för att konkurrera med VPK om vem som kan vara bästa stödparti till S. Däremot har de förlorat sin position mellan vänstern och högern, något som kan bli dyrt om valresultatet blir väldigt jämnt.
Viliot, partiledare för DG
Vi satte oss ned med nuvarande oppositionsledare Viliot(DG) i en intervju:
"Hur ser ni på nuvarande politiska läget?"
Problematiskt idag, men är nöjda och kommer skriva mycket motioner. Vi hoppas sitta i regering nästa mandatperiod och är lite besvikna på S och att vi inte fick sitta i regering.
"Hur ser ni på valet?"
Valet som varit som roligt. Valet som kommer blir intressant och jag hoppas vi gör bra ifrån oss, dock har vi inte ökat medlems antalet vilket är tragiskt.
"Vilka skiljelinjer finns inom samverkanspartierna och vad enar er?"
Frihet binder oss samman, olika syn på frihet skiljer oss åt. Den mesta ekonomiska politiken är någorlunda lika, men en av de stora skiljelinjerna är såklart utrikespolitiken.
"Ser du dig själv som oppositionsledare, och kommer du ämna att ta över statsministerrollen?"
Samverkan kommer inte ha någon enskild ledare förens nästa val. Jag ser mig själv som en av oppositionens ledare, och om valresultatet ger möjligheten kan jag gärna tänka mig att ta statsministerrollen. Vi ska dock inte glömma att vi inte kan stå ensamma och jag kan gärna tänka mig att stödja om jag inte stå längs fram.
Minial, partiledare för KD
Vi kontaktade också Minial och gjorde en intervju:
"Hur ser ni på nuvarande politiska läget?"
Det är kaos i twitter, i media, det var det i KD till KS bildades. KS har gått runt och skrikit lögner på twitter, till exempel "Det twittertrollet har mer stöd bland vanligt folk än vad ditt kommunistparti någonsin kan dröma om att ha!". Det tog tyvärr längre tid än det borde ha gjort att utesluta dem men det gick som det gick och vi fick det gjort.
"Hur ser ni på valet?"
Innan grejen med KS var jag rätt säker på hur det skulle gå. Antagligen skulle vi få regeringen samverkanspartierna eller kanske en milaw III. Det är fortfarande ganska långt kvar till valet, mycket kan hända. Men nu när KS finns är läget mer ostabilt. Det finns poäng att plocka för alla sidor. Jag gillar inte att säga det här, men jag vet inte riktigt hur det kommer gå.
Vi kontaktade också Call me Phrog för en intervju, däremot så blev det tydligt att en intervju inte passade i hans schema. Något som vi borde ha anat när vi tog en titt på hans twitterflöde. Samverkanspartierna har varit på uppgång och vi får se ifall detta manifesteras i nästa moop som släpps imorgon.
Då kan vi vända fokus till det folkliga blocket. Det folkliga blocket är en återgång till den klassiska Svenska maktkonstellationen som härjade under 1900-talet, med SAP och VPK i spetsen. Folkliga blocket representerar en tydlig socialistisk vänster som kommer bygga upp det Svenska folkhemmet.
Vi frågade även här Gertrud Scrotum om vad blockets styrka kunde vara:
De folkliga sitter i nuläget säkert på makten och har av allt att döma ett välfungerande samarbete. Kan de fortsätta så kommer samarbetet i sig vara en enorm styrka framöver.
Vi frågade även ifall de folkliga kan ses som för lika varandra:
Nja, när det kommer till kritan finns det en viss bredd inom de folkliga, men också inom Socialdemokraterna som parti. Detta illustreras inte minst genom SAP:s senaste partikongress. Den stora konsekvensen av de folkligas samarbete är snarare att VPK går från att vara ett oppositionsparti till att ge stöd åt regeringen. Detta lämnar i teorin vänsterflanken öppen, ett läge APND kan gynnas av om de profilerar sig som ett parti i vänsteropposition.
Vi frågade även Albert om vad han ansåg pekade mot att de folkliga skulle kunna vinna valet:
S med stöd av VPK utgör en stor majoritet av opinionen, dessutom är de sittande regering. De som är nöjda med dagens utveckling kommer fortsätta rösta på det folkliga blocket. De har etablerat sig som ett välfärdssamarbete, och är en naturlig röst för alla med hjärtat till vänster.
TheOddLeftist, partiledare för VPK
För att få reda på mer om VPK så satte vi oss ner med deras ledare theOddLeftist:
"Ni representerar den politiska ytterkanten, kan det vara svårt att få folk på er sida?"
Vi tror inte att det är svårt att få folk till vår sida. När man tappar tilltron till kapitalismen och marknadsekonomin står vi där som ett tryggt alternativ. Vi är redo när du är redo.
"Varför ska man rösta på VPK specifikt?"
En röst på VPK är en röst för riktig vänsterpolitik. Vi kommer aldrig vika ner oss för borgare eller fascister.
"Hur ser ni på samverkanspartierna?"
Jag tycker att det är tråkigt att högern har kommit tillbaka och nu hotar vårt land. Ett maktskifte skulle vara katastrofalt för det vanliga folket, och skulle endast gynna en rik elit. Sen är Samverkanspartierna en ohelig allians, som kommer sluta i besvikna väljare på mer än ett håll.
"Vad är er syn på APND?"
APND kan vara en samarbetspartner till vänster. Vi har under mandatperioden drivit ett samarbete med APND, men vi avbröt det för att bilda det Folkliga Blocket. Vi har liknande åsikter i vissa frågor, och olika i andra. Vi vill t.ex inte ha ett självständigt Småland och vi vill inte föra en väpnad kamp.
"Vilka är de skiljelinjer ni har från Socialdemokraterna, och vad är roten till det folkliga samarbetet?"
Vi är i grunden kommunistiska, och är rent ideologiskt olika. Sen driver vi i VPK också en radikalare vänsterpolitik. Det Folkliga Samarbetet grundar sig i att vi vill ha ett jämlikt Sverige och SAP är där vår bästa samarbetspartner.
"Är inte kommunism utdaterat, har det inte bara visat sig vara ett misslyckat system?"
Kommunism är inte utdaterat, ja, en del försök har misslyckats, men då var vissa faktorer inte gynnsamma. Till skillnad från kapitalister tittar vi på våra misstag som vi gjort, och strävar efter att inte upprepa dem. Ett kommunistisk samhälle är den bästa vägen framåt.
Vice statsminister Alajv(SAP)
Vi satte oss också ned med vice-statsministern Alajv3:
"Hur ser du på nuvarande regeringssamarbetet?"
Jag tycker att det nuvarande samarbetet fungerar väldigt bra. Det är givetvis tråkigt att De Gröna har valt att bli borgare istället för att samarbeta med oss men jag tror samtidigt att samarbetet med VPK är positivt för att föra regeringens politik i rätt riktning. Det är nog ingen nyhet för de som följer politiken att jag är ganska öppen med att jag tillhör vänsterfalangen inom partiet och att jag inte har något emot att driva väldigt radikal politik. Men med det sagt, ministrarna i regeringen är väldigt kompetenta och det har varit en ära att få jobba och lära känna dem under regeringstiden som jag hoppas får pågå längre.
"Har denna mandatperiod mött dina förväntningar?"
Denna mandatperiod har definitivt mött mina förväntningar och som någon som gärna är nostalgisk över en svunnen tid med legendarer som Per-Albin, Tage Erlander m.fl när socialdemokratin var stor känner jag mig väldigt lycklig över att leva i denna samtid. Partiet och samarbetspartierna under mandatperiodens gång har drivit igenom mycket bra politik och jag tror att vi är på god väg att bygga upp den välfärdsstaten som raserades under både borgerligt och socialdemokratiskt vanstyre. Det är tur att partiet äntligen har hittat ur sin ökenvandring av icke-socialdemokratisk politik och till slut är på rätt väg igen.
"Vad tror du kommer vara viktiga frågor inför valet?"
Mest troligen frågor om skatt och fördelningspolitik. Möjligtvis välfärden och dess finansiering med. På grund av att Sverigedemokraterna genomgick en kollaps och försvann från det politiska spektrat har landskapet för svensk politik förändrats mycket till att vara mer 1900-tals likt. Det gäller även röstetalen med en röd majoritet. På grund av att det finns en sådan tydlig skillnad mellan högerblocket och vänsterblocket rent ideologiskt numera, en skillnad jag tror att vi inte har sett på länge, så blir det ju en skiljefråga. Min personliga take är att detta beror på att socialdemokraterna har tagit ett tydligt steg åt vänster jämfört med början på 10-talet och återigen lyckats blossa upp en debatt och en tydlig skiljelinje kring skattefrågor. Återinförandet av kapitalbeskattningar och stora reformer som presenteras visar på en tydlig vilja att göra landet starkt igen. Nu blev det ett väldigt långt svar men jag skulle säga att skattefrågor som sagt var kommer vara en stridsfråga där borgerligheten med sin liberala inställning kommer att gå till val på att stoppa Folkliga blockets försök till ökad ekonomisk jämlikhet.
Vad är din syn på KS?
Verklighetsfrånvända människor som hör hemma för 200 år sedan. De har ingen plats i det moderna Sverige med en så auktoritär och bakåtsträvande politik.
"Varför ska man rösta på Socialdemokraterna?"
Sveriges statsminister efter Olof Palmes död, Ingvar Carlsson sade en gång "Socialdemokraterna regerar och borgerligheten opponerar, då går det bra för Sverige" och med tanke på vad vi har sett under den senaste mandatperioden tänker jag låta citatet tala för sig själv.
Partiledare och statsminister Milaw(SAP)
Sist men inte minst så talade vi med statsminister och partiledare Milaw:
"Vad tycker du om mandatperioden som varit hitills?"
Jag tycker att denna mandatperiod har varit väldigt lyckad. Vi har lyckats få igenom väldigt många viktiga reformer. Till exempel så har vi fått igenom 15 nya miljarder till regionerna, med ungefär 50 miljarder till i satsningar på kommuner och i vården på gång. Vi har också lagt fram och fått stöd för den stora skolreformen, som rättar många av de misstag som gjordes under 90-talets nedskärningar. Nedskärningar genomförda både av borgerliga men också Socialdemokratiska regeringar. Men mycket är på gång, ordentlig och genomgripande vårdreform har ännu inte gjorts, och ett förstatligande av apoteken ännu inte genomfört. Men Sverige är på rätt väg!
"Hur ser du på valet?"
Jag tror Socialdemokraterna kommer öka i valet, och ifall VPK håller stadigt i opinionen eller ökar så kommer Sverige ännu kunna få en vänsterregering som kommer leverera välfärdsreform efter välfärdsreform. Men då behöver folket mobiliseras, för Sverige möter stora utmaningar. Vi har en ökande ojämlikhet i landet, högermakterna kraftsamlar sig och en ekonomisk kris stundar. Det enda sättet som vi på allvar kommer kunna möta dessa utmaningar är genom att göra det tillsammans, genom att göra det solidariskt. Det kommer kräva en stark vänster.
"Vilka saker kommer vara viktiga valfrågor i valet?"
Jag vet inte i nuläget. Regeringen arbetar stenhårt för att få ut reform efter reform, men saker kommer ta tid och mycket är på gång just nu. Så det enklaste sättet att svara på den frågan är att säga, det beror på. Det beror på vad vi hinner göra. För man kan inte göra allt på två mandatperioder.
Men, två partier återstår som inte ingår i något block, APND och KS. Först bör vi vända vår uppmärksamhet mot APND. APND är det Smålandsseperatistiska partiet med knapp hälften av småländarna på sin sida. Vi frågande Albert W. Glim hur han ser på APND:
APND ser ut att bli en dominerande kraft i sin valkrets, men någorlunda små nationellt. De kan komma att utgöra en vågmästare, men jag tror de flesta föreställer sig att de kommer vända sig till vänstern i en sådan situation.
Dackeankan, partiledare APND
En intressant analys från Albert, när vi frågade APNDs partiledare vilka krav de skulle ställa på en koaliton för att få deras stöd blev svaret i Dackeankans klassiska stil:
"Vi stödjer de som ger den bästa Smålandspolitiken, så klart."
Vi bör också nämna Konservativ Samling, för även ifall de är nystartade så har de några tusen väldigt högljudda fans på twitter. Vi tog kontakt med Gertrud Scrotum om hennes syn på KS:
"Kommer de kunna ta en stor roll i politiken?"
De kommer utan tvekan kunna fånga upp delar av de som tidigare varit anhängare till SD, men med tanke på vissa detaljer i deras partiprogram har jag svårt att se hur de skulle kunna få det stöd av andra partier som krävs för att knipa åt sig regeringsmakten. Stort inflytande är dock verkligen inte uteslutet.
"Är ett nytt konservativt block möjligt?"
Utifrån detta ser ett djupare samarbete med exempelvis KD och M svårt ut, särskilt nu när Samverkanspartierna nyligen sjösatts.
"Är det befogat att kalla KS diktatursträvande?"
Det beror väldigt mycket på vad man menar med demokrati och diktatur, det får vara upp till var och en att avgöra.
Värt är att nämna att KS har haft en relativt extrem politik. I sitt orginalförslag till partiprogram så inkluderades sektioner om omskolningsläger och sociala kreditsystem likt det i Kina. Däremot har partiet tonat ner en aning, nu vill de endast göra en av sina medlemmar till ny kung. Samt göra så att kungen får bestämma sammansättningen av högstadomstolen, sammansättningen av en ny övre kammare i riksdagen samt övergripande makt inom andra områden av statens verksamhet.
Partiledare för KS, Thargaret Matcher
När frågad om KS syn på framtiden säger KS ledaren Thargaret Matcher:
KS ser ljust på framtiden. Vi blev gladeligen mottagna av alla partier och hade snart frågor om vår politik upp till knäna! Till en början hade vi problem med extremistiska krafter inuti partiet men dessa är uteslutna och partiet har tagit ett steg framåt. Vi samtalar med alla och uppskattar de diskussioner och debatter som tagits vid. Framtiden ser blå ut!
Då var pjäserna på brädan? Vilka kommer få bilda regering? Vilka kommer att få gå i opposition? Det kommer väljarna få avgöra. Men det enda som är garanterat är att detta kommer bli ett intressant val.
Delar av intervjuerna med Gertrud Scrotum, Alajv3 och hela intervjun med Albert W. Glim genomfördes innan bildandet av KS.
submitted by mincoder to Folkbladet [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.15 16:23 HannahAurora Snälla hjälp mig hitta 6 barnprogram jag inte minns namnen på!

Hej allihop. Just nu letar jag efter ett antal program som jag såg på Barnkanalen när jag var liten, men jag kommer inte ihåg vad de hette. Jag har sökt igenom nätet utan tur, så kan nån här hjälpa mig identifiera dem? Jag föddes 1998 så de här programmen sändes förmodligen under de tidigaste 2000-åren, alltså mellan 1998-2009, skulle jag säga. Men kan lika väl vara efter 2009.
  1. Barn gör inbrott Två barn, förmodligen syskon, som gör inbrott. Vet inte varför men de hade nog nån bra anledning. I slutet minns jag att deras mormofarmor lyssnade på nyheter på radion och hörde om nåt inbrott, och då frågade hon oroligt barnens mamma om barnen var hemma. ---------------------------------------------------------------------
  2. Utländsk kille som bor i Sverige, sabbar sin brorsas läxa och har pizzatävling med en tant i rullstol. En utländs kille bodde i Sverige med sin familj och man fick följa hans vardag. (det var inte Habib). Han hade förmodligen flyttat från sitt hemland till Sverige men om det verkligen hände tror jag inte man fick se det i nåt avsnitt. Man fick säkert se hela hans familj, men jag minns bara att han hade en storebror. I ett avsnitt tog han sig in på sin storebrosars dator och ändrade hans hemläxa. Han bytte typ ut varje "och" till "prutt" elr nåt sådant (kan inte minnas exakt). Och sen så träffade han en kompis, en äldre kvinna som satt i sån där automatisk rullstol. Vet inte varför dock. De hade pizzatävling på en lokal pizzeria, den som äter mest vinner då. Minns inte vem som vann men det va bara de som tävlade. Efteråt så stötte han på sin brosa som va väldigt arg över läxan, men innan han hann skälla ut sin lillebror spydde han (lillebrorn) för han åt alldeles för mycket pizza. Storebrosarn tyckte synd om honom och tog kort och gott hem honom utan att skälla mer. Det är allt jag minns. ---------------------------------------------------------------------
  3. Liten tjej med en förälder i Sverige och en i "Vetlanda" I början av programmet introducerade den här lilla flickan sig själv och det sista hon sa innan programmet började var "Min mamma bor i Sverige och min pappa bor i Vetlanda, och just nu bor jag här." Fast Vetlanda verkade som ett helt annat land än Sverige... ???? Jag minns att man fick se "Vetlanda" nån gång när hin var där och de såg typ kinesiskt ut. Om jag inte misminner så KAN pappan har haft en cykel med en vagn där bak. Nåt sånt finns ju i Kina. 🤔 ---------------------------------------------------------------------
  4. Pojke ger tjej puss på födelsedagsfest. Det här var inget riktig barnprogram, utan mer som en långfilm. Barnen var väl 7-11 år gissar jag. Kanske barndokumentären, fast det var inte på svenska. Norska eller danska, nåt utav de. En kille träffar en tjej, och blir kär i henne. Minns ej om de blev kompisar eller om han var för blyg, men han försökte komma på en bra födelsedagspresent till hennes födelsedag. På hennes födelsedagsfest, gick han fram till henne och gav henne en puss. Sen sa han grattis på födelsedagen och väntade på svar. Hon var förvånad, och alla andra stannade upp och såg på. Sen log hon, och de andra gästerna applåderade och festen fortsatte. Vet inte om de blev ihop eller vad de gjorde sen. ---------------------------------------------------------------------
  5. Liten flicka kidnappat av troll lär dem läsa Det här är jag säker på att det var en långfilm, och den sändes för många år sen. Det visades liksom i 2D tror jag. En liten flicka, småbarn, blev tagen av troll som bodde i tunnlaen grotta under marken. Vet inte vad de ville men de hade nog tänkt äta henne elr nåt sånt, fast hon var aldrig riktigt rädd för trollen. Men de blev vänner med henne och hon hade nyligen lärt sig läsa, så hon lärde dem läsa. Och efter ett tag så släppte de henne eller tog hem henne. Det är tyvärr allt jag minns. ---------------------------------------------------------------------
  6. Lila sjuk drake barnprogram Jag letar efter ett annat barnprogram också. Jag minns inte allt, men det handade i stort sett om en drake som bodde hos en familj. Den var tam, inte vild, och jag tror den var lila men jag är inte helt säker. I alla fall, i ett avsnitt så var draken sjuk, så de två barnen som också bodde där krympte sig på nåt sätt och gick in i drakens kropp för att ta itu med viruset/bakterien. Jag minns vagt att de av misstag hamnade i drakens mage först, de skulle till nån annan kroppsdel. De hade en karta över drakens kropp och de hade hållt den upp oc hner, och därför kom de fel. Men de vände, och till slut hittade det viruset/bakterien och tog itu med det och botade draken. Hur de tog itu med det, minns jag inte. Men antingen övertalade de eller så tvingade de väl viruset att lämna drakens kropp. Har inte hittat det ännu, men de barnprogram med drakar som jag har kommit på med hitills är: Draken Lilla blå draken Riddare Micke Jane och draken Florries drakar Draken Digby Doktor Mcstuffins Bumbibjörnarna (olika drakar förekom då och då) & (Bolibompa) Alla förslag är mycket uppskattad, så tack på förhand allesammans! ^
submitted by HannahAurora to sweden [link] [comments]


2018.09.15 14:18 Durioz Det hot från öster, de Italienska hädelsen och det förlorade Ibera. Påven vädjar till världen.

De förlorade iberia och italienska stater som är i säng med turken. Gud har viskat i mitt öra att de alla har tänk konvertera till den muslimska tron. Påven som bara vill ena alla trogna kristna under guds valda sändebud är nära sin undergång och är bannlyst till Avignon.
Åh, Kristna , kristna från över bergen, kristna utvalt och älskad av Gud, som lyser fram i mycket många av dina verk, förutom alla nationer genom situationen i ditt land, liksom av din katolska tro och hedern av den heliga kyrkan! För dig är vår diskurs adresserad och för dig är vår uppmaning avsedd. Vi önskar dig att veta vad en svår orsak har lett oss till ditt land, vilken fara som hotar dig och alla de troende har fört oss.
Från Jerusalems gränser och guds stad Rom har en fruktansvärd saga gått fram och mycket ofta kommit fram till våra öron, nämligen att en ras från persernes rike, en förbannad ras, en ras som helt alieniserades från Gud, en generation som inte har riktat sitt hjärta och inte har anförtrotit sin ande till Gud, har invaderat de kristna landen och har avlivat dem genom svärdet, pelaget och elden. Det har lett bort en del av fångarna i sitt eget land, och en del som den har förstört av grymma torturer. Det har antingen helt förstört Guds kyrkor eller beviljat dem för riterna i sin egen religion. De förstör altarna efter att ha förorenat dem med deras orena. De omskärmer de kristna, och omskärelsens blod sprider de sig antingen på altarna eller häller i dopfonternas vaser. När de vill tortera människor genom en basdöd, perforerar de sina navlar och släpar ut tarmarnas ytterkant och binder den till en insats. sedan med flogging leder de offeret till dess att viskningen har gustat fram offret faller nedåt på marken. Andra de binder till ett inlägg och piercerar med pilar. Andra tvingas att förlänga sina halsar och sedan attackera dem med nakna svärd, försök att skära genom halsen med ett enda slag. Vad ska jag säga om kvinnans avskyvärda våldtäkt? Att tala om det är värre än att vara tyst. Greklands rike är nu splittrat av dem och berövat territoriet så omfattande att det inte kan kryssas under en tvåmars mars. På vem är det därför arbetet att avlägsna dessa fel och att återvinna detta territorium, om inte om dig? Du, över vilken över andra nationer Gud har tillagt en anmärkningsvärd ära i armar, stort mod, kroppslig aktivitet och styrka för att ödmjuka den håriga hårbotten hos dem som motstår dig.
Låt dina förfaders handlingar röra dig och uppmuntra dina tankar till manliga prestationer. King Charles den stora ära och storheten och hans son Louis och dina andra kungar, som har förstört hedningarnas kungarik och har utvidgat den här heliga kyrkans territorium. Låt vår Herre, vår Frälsares heliga grav, som är besatt av orena nationer, särskilt uppmana er och de heliga platser som nu behandlas med ignominy och irreverently förorenad av deras filthiness. Åh, de mest tappra soldaterna och ättlingarna av oövervinnliga förfäder, är inte degenererade, men minns dina förföljares död.
Men om du hindras av kärlek till barn, föräldrar och fruar, kom ihåg vad Herren säger i evangeliet: "Han som älskar far eller mor mer än mig, är inte värd mig". "Den som har försvunnit hus, bröder eller systrar eller fader, eller mamma eller hustru eller barn eller landar för mitt namn, skall få hundra gånger och arva det eviga livet." Låt ingen av dina ägodelar fånga dig, ingen omsorg för dina familjeärenden, eftersom det här landet som du bor i, stängs på alla sidor vid havet och omges av bergstopparna, är för smal för din stora befolkning; det finns inte heller rikedomar och det ger knappt tillräckligt med mat för sina kultiverare. Därför är det att du mordar varandra, att du krigar, och att du ofta förfaller genom ömsesidiga sår. Låt därför hatet avgå från er, låt dina rädslor sluta, låt krig upphöra, och låt alla missförhållanden och kontroverser slumra. Gå in på vägen till den heliga graven; bryta det landet från den onda rasen och utsätt det för er själva. Det land som enligt Skriften säger "flyter med mjölk och honung", gavs av Gud till Israels barns besittning. Jerusalem är världens navel; Marken är fruktbar över andra, som ett annat paradis av läckerheter. Detta Människans Förlossare har gjort sig berömd genom hans ankomst, har förskönats genom uppehåll, har helgat sig genom lidande, har blivit frälst genom döden, förhärligats av begravning. Den här kungliga staden, som ligger i centrum av världen, hålls nu fängslad av sina fiender och är underkastad dem som inte känner Gud, till hedningarna av hedningarna. Hon söker därför och önskar att bli befriad, och upphör inte att bönfoga dig att hjälpa henne. Ur dig speciellt frågar hon hjälp, för som Gud har tilldelat dig över alla nationer stor härlighet i armarna, som vi redan har sagt. Följ sålunda denna resa till förlåtelse av dina synder, med försäkran om den oförgängliga ära.
Mest älskade bröder, idag är det uppenbart i dig vad Herren säger i evangeliet: "Där två eller tre är samlade i mitt namn finns jag mitt i dem." Om inte Herren Gud hade varit närvarande i dina andar, skulle du inte ha sagt samma gråt. För, trots att skriet utfärdades från många munnar, var ursprunget för gråten en. Därför säger jag till er att Gud, som har implanterat detta i dina bröst, har dragit den ut från dig. Låt detta vara ditt krigskrig i strid, för det här ordet ges till dig av Gud. När en väpnad attack görs mot fienden, låt den här gråta upp av alla Guds soldater: Det är Guds vilja! Det är Guds vilja!
Och vi beordrar inte eller råder att den gamla eller svaga, eller de som är olämpliga för bärande armar, åtar sig denna resa; Inte heller borde kvinnor utse något, utan deras män eller bröder eller vårdnadshavare. För sådana är mer av ett hinder än hjälp, mer av en börda än fördel. Låt de rika hjälpa de fattiga; och enligt deras rikedom, låt dem ta med sig erfarna soldater. Prästerna och prästerna av någon ordning ska inte gå utan biskops samtycke. för den här resan skulle de inte vinna något om de gick utan tillstånd av dessa. Det är också inte passande att lekmän bör gå in på pilgrimsfärden utan deras prästers välsignelse.
Den som därför bestämmer sig för denna heliga pilgrimsfärd och ska göra hans löfte till Gud i den meningen och skall erbjuda sig till honom som ett levande offer, heligt, godtagbart för Gud, skall bära Herrens kors på hans panna eller på hans bröst. När "verkligen", efter att ha uppfyllt sitt löfte, vill han återvända, låt han placera korset på ryggen mellan axlarna. Sådan, genom den dubbla handlingen, kommer att uppfylla Herrens föreskrift, som han befaller i evangeliet: "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig, är inte värd mig".
submitted by Durioz to SwedditUniversalis [link] [comments]


2018.05.13 15:12 lifter_of_weights Årets Eurovision-förrädare 2018!

Här är listan på de svenskar som i år skrev bidrag till andra länder, eller dansade eller på annat vis svek sitt land och sitt folk genom att aktivt motarbeta Benjamin Ingrosso och försämra hans vintschanser, allt för sin egen höga vinnings skull.
Jag förstår att man kan tycka att det är en petitess... liksom, Eurovision? Men många bryr som om det. Det har betydelse för Sverige. Och det här är ett symptom på att något är ruttet i kungariket Sverige. Ingen stolthet, ingen vi-känsla. Ställa sig på motståndarsidan och slåss för dem? Vad i helvete? Sälja ut sitt land för cash i plånboken? Det gör mig fysiskt illamående.
Och det här sker VARJE ÅR.
Vi kan inte förhindra detta, det är inte krig där man kan ställa dem inför krigsrätt, endast en musiktävling.... Men vi kan göra sådana svek kännbara genom att låta bli att anlita den här typen av personer. Köp inte deras alster. Låt dem inte dansa på din show.
Nedan följar listan på 2018 års Eurovision-förrädare :
.
  1. Österrike – Cesár Sampson: "Nobody but you"
Text och musik: Sebastian Arman, Cesár Sampson, Joacim Persson, Johan Alkenäs, Boris Milanov
Bakom Österrikes bidrag ligger låtskrivarkollektivet Symphonics med bas i Wien. Svenskarna Sebastian Arman och Joacim Persson var med och skrev det bulgariska bidraget "Beautiful mess" förra året och är nu en av upphovsmakarna bakom Österrikes "Nobody but you".
  1. Bulgarien – Equinox: "Bones"
Text och musik: Boris Milanov, Trey Campbell, Joacim Persson, Dag Lundberg
Samma låtskrivarkollektiv ligger bakom Bulgariens bidrag. Joacim Persson har alltså dubbel vinstchans. Hans produktionsbolag Twin har producerat låtar åt världsartister som Kylie Minogue, Robyn, Tokio Hotel och Miley Cyrus.
  1. Cypern – Eleni Foureira: "Fuego"
Text och musik: Alexander "Alex P" Papaconstantinou, Geraldo "Teddy Sky" Sandell, Anderz Wrethov, Viktor Svensson, Didrik Franzén
Låtskrivarna bakom Cyperns favorittippade bidrag har Alex P som gemensam nämnare. Han är grundare av musikkollektivet Vax, med bas i Stockholm och deltar med en låt i Eurovision för fjärde gången. Även dansnumret är svenskt, då dansarna är svenska och numret koreograferats av svenska Sacha Jean-Baptiste. Hon står även bakom koreografin i Bulgarien och Australiens bidrag.
  1. Danmark – Rasmussen: "Higher ground"
Text och musik: Niclas Arn, Karl Eurén
Som medlem i gruppen Rolandz deltog Niclas Arn själv i Melodifestivalen 2018, men som bekant gick segern till Benjamin Ingrosso. "Higher ground" ska ha skickats in men ratats av Christer Björkman och hans team, för att sedan dyka upp och ta hem segern i Dansk Melodi Grand Prix.
  1. Finland – Saara Aalto: "Monsters"
Text och musik: Saara Aalto, Joy Deb, Linnea Deb, Ki Fitzgerald
Det gifta paret Deb låg bakom Måns Zelmerlöws "Heroes", som tog hem förstaplatsen i Eurovision 2015. De är även hjärnorna bakom Robin Stjernbergs "You" från 2013 samt en rad andra melodifestivalsbidrag.
  1. Moldavien – Doredos: "My lucky day"
Text och musik: Philipp Kirkorov, John Ballard
Skotskfödde John Ballard bor och verkar i Göteborg. Han har producerat de tre första albumen som släpptes av Ace of Base under 1990-talet. Tidigare har han varit upphovsmakare till Rysslands bidrag 2014 och 2016, samt Greklands 2017.
Källa: https://www.sydsvenskan.se/2018-05-12/har-ar-svenskskrivna-bidragen-i-eurovision
submitted by lifter_of_weights to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2014.09.06 20:57 Olle____ Hej Sweddit. Jag har en rätt speciell uppväxt. Mina föräldrar kommer skiljas, hur ska jag hantera situationen? (Wall of text)

Hejsan vänner,
Först vill jag tacka för en grym subreddit. Jag själv är i dag 23 år och bor hemma. Jag jobbar på deltid och ska nu gå till problemet som jag tänkte beskriva i två faser, nu fas 1.
Jag har växt upp i en förort utanför Stockholm, fått stöd från båda föräldrar med skjuts till träningen, mat, plugg osv. Typisk svenssonfamilj. Min storebror var också helt normal tills han blev utanför i högstadiet. Han hade alltid varit en väldigt framåt och positiv person men i sin nya skola så vart han retad och han blev allt mer introvert. Han kunde få vredesutbrott hemma tills han började gråta och det blev bara värre med tiden.
Till slut kontaktade vi en psykolog och ett team som kunde hjälpa honom bättre än vad vi kunde. När han åter började skolan igen (fortfarande med väldigt låg motivation) trodde vi att det hade blivit bättre, men icke. I sin nya skola fick han någon vän iallafall, men det verkar som att han blev utanför igen. Vi har samiskt ursprung och han inbillade sig (måste jag anta) att han vart förföljd på grund av det (nej, han hade inte sagt något om det i skolan och det är omöjligt att se på vårat utseende/namn) och fick åter sina vredesutbrott där han sa att folk ville mörda oss på grund av vårat ursprung och att han såg det när han var ute på stan och i alla möjliga vardagliga situationer. Det tog inte stopp där utan det kunde handla om produkter från te.x USA som han hatade för att USA var ett land som var ont. Han fastnade helt enkelt för konspirationsteorier. Han trodde bland annat att vår morfar dog på grund av något han sett i en amerikansk tv-serie. Han verkade lite schizofren. Han började också kontrollera dörrar hemma flera gånger om och göra diverse udda kontrollerande grejer. Undvika bakterier på tallrikar te.x. Nu har jag bara nämt några exempel men detta höll på i flera år med olika saker. Nu började han också ständigt att hota med att ta självmord.
Efter denna tiden fick han till slut en ny medicin som, tack du store gud, hjälpte. Utbrotten försvann helt, nästan alla symptom på sin paranoia försvann (han kontrollerar fortfarande tallrikar osv och ibland att dörrar är stängda) men har börjat ta allt fler initiativ. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på häromdagen då han tog initativ till att hjälpa till ute i trädgården.
Iallafall, detta kände jag att jag behövde berätta innan jag gick in på problemet: Med en bror på framfart så kan man tycka att familjesituationen såg ljus ut, MEN det tyckte uppenbarligen inte min far. Min far har som sagt varit stöttande i min uppväxt, men också haft en dålig sida. Han kan få EXTREMA vansinnesutbrott, om han inte hittar sitt verktyg, sitt klädesplagg eller om något slår slint så är det alltid någon annans fel och han gormar som om jorden går under. Detta har jag varit med om i hela min uppväxt, men det var först på senare år utbrotten vart allt fler och värre. Han är extremt negativ (tvärtemot till min mor) och hans liv på senare år har gått ut på att jobba, äta mat hemma, se på tv, sitta uppe till två på natten framför sin mobil, sova, jobba osv. Han kommer aldrig till mitt eller min brors rum för att hälsa utan bara när han vill något och han har blivit väldigt stel som person.
Iallafall, han började sitta allt mer vid mobilen och stanna uppe på nätterna och skyllde på jobbet. Mamma förstod det och var stöttande men efter att min far blev allt mer negativ och alltid tog ut sina vredesutbrott på familjen och stannade uppe allt längre på nätterna så började hon också bli misstänksam. När mojag frågade vad han gjorde framför mobilen när man kom på han sa han att han spelade Wordfeud.
Detta nådde sin kulmen när de var på vägen hem från ett köpcenter. Mamma hittade då en mobil i handskfacket och undrade givetvis vad fan hennes gamla mobil gjorde där. Min far svarade att det var pga att hans egen hade laddat ur och behövde en reservmobil i bilen. När han kom hem bad jag och mor honom att ge oss telefonen eftersom han fick ett vredesutbrott när mamma frågade honom om den och direkt gick in på toaletten med den. Han väntade några minuter och sedan fick vi den. Han hade då tagit bort alla skickade sms och sina nyaste mottagna sms. Han hade DOCK missat att ta bort tidiga sms och där hittade jag och mamma fem nummer som skrev till honom som om de var hans älskarinnor.
Mamma och jag gick givetvis i taket och bad honom dra åt helvete, han checkade in på hotell och skyllde till en början ifrån sig att han inte alls varit otrogen (även fast ett av smsen tydligt sa att de skulle mötas på ett visst ställe) och har blånekat alla smsen som att "inget hände så därför var jag inte otrogen". Efter detta har han, TRO DET ELLER EJ, fortsatt sitta ALLT MER vid mobilen. Vilket äckel. Mamma blir helt knäckt och försöker hitta tecken på att han är otrogen hela tiden såklart. Vilket gör att han blir vansinnig. Detta har hållt på sedan juni nu. När man kommer på han så tar han alltid bort mobilen och säger att han spelar spel. Han är ju inte riktigt klok. Han vill nog ha en skilsmässa och det vill min mamma också ha nu men efter allt mamma har fått gå igenom så säger hon att hon kommer sprida vad han har hållt på med till vänner osv. Varje gång efter hon säger det så blir han plötsligt jättesnäll och till den far som jag lärde känna, men det är bara falskt.
Jag pratade med honom bara för någon timme sedan och då mina föräldrar är på landstället för tillfället hade de (givetvis) börjat bråka igen och de bråkade på grund av att de pratade om hans älskarinnor. (som han blånekar) då jag pratar med honom frågar jag honom: Förstår du inte hur jag känner som din son och när vi kom på dig tidigare i somras med fem olika nummer varav minst tre var från kvinnor som yttrat kärleksmeningar att man känner att man inte kan lita på dig? Vad skulle du ha gjort i min situation? Inte brytt mig och bara tro att det var sms som skickats fel? Vet ni vad han svarar då? "Tro vad du vill"
Jag har så börjat lessna på den här situationen när man till slut trodde att familjen mådde relativt bra. Det ska tilläggas att min mor har varit arbetslös i ett år och det är endast min far som drar in ksoingarna för tillfället (men min mamma var den enda som jobbade ca 2005 i länge än ett år) Tror ni att min far började vänstra för att han kände att hans familj inte blev som han tänkt sig?
Det ser allt ljusare ut för min bror, men det är fortfarande långt ifrån "normalt", jag hoppas innerligt att han kommer kunna hantera situationen väl.
Själv har jag studerat ungefär ett år på universitet och jobbat lite grann. Men långt ifrån till 100%, så jag är inte heller perfekt. Jag håller fortfarande på att tänka vad jag vill jobba med här i livet.
Vad tycker ni att jag ska göra? Hur bör jag agera?
Väl mött Olle
submitted by Olle____ to sweden [link] [comments]


Utöka räckvidden globalt med översättningsverktyg - YouTube Trio med Lax - Morsans nya karl Bobby Joakim Lamotte Kulturhusets chef gör narr av de grova våldet i Trollhättan! SampeV2 - YouTube Sveriges sista Luffare - 'Har allt jag behöver' 'Ghenili Shwaia' - tribute by Anna Ottertun to Talal Ismail, founder of SUMER. FenoMeneT - En vind på min axel Pussy Galore - Prostituted

Flytta utomlands - Detta är viktigt att du har koll på

  1. Utöka räckvidden globalt med översättningsverktyg - YouTube
  2. Trio med Lax - Morsans nya karl Bobby
  3. Joakim Lamotte Kulturhusets chef gör narr av de grova våldet i Trollhättan!
  4. SampeV2 - YouTube
  5. Sveriges sista Luffare - 'Har allt jag behöver'
  6. 'Ghenili Shwaia' - tribute by Anna Ottertun to Talal Ismail, founder of SUMER.
  7. FenoMeneT - En vind på min axel
  8. Pussy Galore - Prostituted
  9. barnkonvention 20 november
  10. STARTAR FÖRETAG MED MIN MORMOR

Han brukar kalla Uffe Svensson för ”Stålmannen” eftersom han har klarat av att leva utomhus, året runt, ända sedan han var tonåring. Då, i tonåren, hände något som fick Uffe att ta ... Jag känner och jag har träffat invandrarungdomar i samma ålder som de här ungdomarna i filmen och de går i skolan och har ett mål i livet och respekterar Sverige som de respekterar sitt eget ... Jag har träffat en man från ett främmande land. Ghenili shwaia. Han har sånger så fina, han sjunger var dag. Ghenili shwaia. Han sjunger av hjärtat, han sjunger med själ. Han kan sina ... Bobby är ett geni förlorar aldrig ett schackparti men ibland är han snäll och låter mig vinna. Han är en riktig karlakarl han gör min morsa riktigt glad Jag fixa' så de blev ett par nu är ... bättre om du lever lite till och gör nått bra istället, ... en färd till ett annat land, ett land som finns i vårt inre, ... jag va dum som inte såg hur han särade dina ben, men jag va ... Jo, det var så som jag och Kalkan kom i kontakt med varandra igen eftersom han numera bor i Malmö. Då hade jag och Rode börjat snacka om det i somras att den här låtskatten var för bra för ... Död eller liv Livet är orättvis Jag minns nätterna som vi sov på bergen utan matt och vatten Jag såg att min pappa tappa min lille bror, om han lyckades inte ta hans fötter levde han inte ... Hello. Idag åkte jag ut till mormor och morfar på landet. De bor i ett litet litet samhälle som heter Hallshuk på Gotland. Morfar är fiskare och mormor är världens bästa hemmafru. Videon ... Även om du aldrig har tänkt tanken att du skulle ha en internationell publik har kanalen förmodligen ett antal tittare som talar ett annat språk eller bor i ett annat land än du. När du gör din kanal mer tillgänglig kan det leda till utökad räckvidd och mer visningstid och engagemang på nya marknader. Han lärde mig och gav mig en hel del tips och trix inom träning samt ett riktigt bra bröstpass! ... (Gör ett IQ test) - Duration: 17 ... Lyckades få tag på ett silver 1 konto som jag spelade ...